Streptokockfaryngit

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Streptokockfaryngit
Klassifikation och externa resurser
Odlingspositivt fall av steptokockfaryngit med typisk var-belägging av tonillerna. (16 åring)
ICD-10 J02.0
ICD-9 034.0
DiseasesDB 12507
MedlinePlus 000639
eMedicine med/1811 

Streptokockfaryngit (eller streptokockhals) är en form av tonsillit eller halsfluss, främst orsakad av bakterier i gruppen A-streptokocker.

Streptokockfaryngit är en sjukdom som sätter sig i halsen och på halsmandlarna. Halsmandlarna utgör de två bilaterala knölarna baktill i munhålan. Streptokockfaryngit kan även drabba rösten genom att sätta sig i larynx (luftstrupen). Vanliga symptom på streptokockfaryngit är feber, halssmärta (halsont) och svullna lymfkörtlar i nacke och hals. Streptokockfaryngit ligger bakom 37% av halsont bland barn.[1]

Streptokockfaryngit sprids genom nära kontakt med sjuka personer. För att vara säker på om en individ är drabbad av sreptokockfaryngit krävs en s.k. halsodling. Även utan halsodling går det att via symptomen känna igen troliga fall av streptokockfaryngit. Antibiotika kan vara till hjälp för personer med streptokockfaryngit. Antibiotika är mediciner som i sin verkan dödar bakterier. De används mest vid streptokockfaryngit för att förebygga komplikationer, till exempel reumatisk feber snarare än att korta sjukdomsperioden.[2]

Tecken och symptom[redigera | redigera wikitext]

De vanliga symptomen för streptokockfaryngit är halsont, feber som är högre än 38 °C (100,4 °F), var eller pus (ett gult eller grönt vätskeinnehållande sekret bestående av döda bakterier och vita blodkroppar) som täcker halsmandlarna och svullna lymfkörtlar.[2]

Även andra symptom kan drabba individen, till exempel:

En individ som drabbas av streptokockfaryngit uppvisar symptom en till tre dagar efter det att ha kommit i kontakt med en sjuk individ.[2]

Etiologi[redigera | redigera wikitext]

Streptokockfaryngit orsakas av en typ av bakterie som benämns grupp A beta-hemolytiska streptokocker (GAS).[5] Andra bakterier eller virus kan också orsaka halsont.[2][4] Människor får streptokockfaryngit till följd av direkt och nära kontakt med en annan sjuk person. Sjukdomen sprids enkelt bland ställen där människor samlas.[4][6] GAS-bakterier kan torka ut i damm, men kan då inte längre smitta. Om bakterier i omgivningen hålls blöta eller fuktiga kan bakterierna smitta i upp till femton dagar.[4] De flesta bakterier kan påträffas på föremål såsom tandborstar, dessutom kan bakterierna leva i mat, men det är mycket ovanligt. Människor som äter sådan infekterad mat kan då bli sjuka.[4] Tolv procent av barn utan symptom av streptokockfaryngit är normalt kolloniserade av GAS i halsen.[1]

Diagnos[redigera | redigera wikitext]

Modifierad Centor-poäng
Poäng Sannolikhet till streptokock behandling
1 or less <10 % Ingen antibiotika eller odling krävs
2 11–17% Antibiotika baserad på odling eller RADT
3 28–35%
4 or 5 52% Antibiotika med eller utan odling

Så kallad ”modifierad Centor-poäng” (en. modified Centor-point) är en check-lista som hjälper läkare att avgöra hur människor med halsont skall behandlas. Centor-poängen utgår ifrån fem olika kliniska mätningar eller observationer. Sammanlagt får man en poäng som visar på sannolikheten att någon är drabbad av streptokockfaryngit.[2]

Ett poäng utdelas för vart och ett av dessa kriterier som uppfylls:[2]

  • Ingen hosta
  • Svullna lymfkörtlar eller lymfkörtlar som gör ont vid vidrörning.
  • Temperatur högre än 38 °C
  • Var eller svullna mandlar
  • Yngre än 15 år (en poäng dras av, om personen är äldre än 44 år))

Laboratorietester[redigera | redigera wikitext]

Halsodling är det huvudsakliga testet[7] som kan utföras för att få reda på om en individ är drabbad av streptokockfaryngit. Testet ger korrekt utfall i 90 till 95 procent av fallen[2] Det finns även ett s.k. snabb-streptokocktest, eller RADT. Det snabba streptokock-testet ger utslag fortare än en halsodling, men påvisar endast sjukdomen korrekt i 70 procent av fallen. Båda testerna kan dock användas för att utesluta om en personen är drabbad av streptokockfaryngit, vilket testet uppvisar korrekt i 98 procent av fallen.[2]

När en person är sjuk kan en halsodling eller ett snabbt streptokocktest visa om personen lider av streptokockfaryngit.[8] Personer som är symptomfria skall inte genomgå halsodling eller ett snabbt streptokocktest, eftersom en del individer normalt är kolloniserade av streptokockbakterier i halsen, utan att uppvisa några symptom och behöver därmed heller ingen behandling.[8]

Differentialdiagnos[redigera | redigera wikitext]

Streptokockfaryngit delar gemensamma symptom med vissa andra sjukdomar, och till följd av detta kan det utan en halsodling eller ett snabbt streptokocktest vara svårt att veta om en person är drabbad[2]. Om personen har feber och halsont; med hosta, rinnande näsa, diarré, samt röda kliande ögon är det mer troligt att det uppkommit till följd av virusinfektion.[2] Infektiös mononukleos kan ge svullna lymfkörtlar i nacken, halsont såväl som feber, vilket kan förstora halsmandlarna.[9] Denna diagnos kan fastställas genom blodprov, det finns emellertid ingen specifik behandling för infektiös mononukleos.

Förebyggande[redigera | redigera wikitext]

I syfte att förebygga för den som drabbas av streptokockfaryngit oftare än andra kan halsmandlarna avlägsnas med kirurgi.[10][11] Operation övervägs för patient som drabbas av streptokockfaryngit tre eller flera gånger per år.[12]

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Streptokockfaryngit varar vanligtvis några få dygn utan behandling.[2] Behandling med antibiotika får normalt symptomen att försvinna 16 timmar snabbare än annars.[2] Huvudsaklig anledning till behandling med antibiotika har som mål att reducera risken att drabbas av en allvarligare sjukdom, t.ex. hjärtsjukdomen reumatisk feber eller en ansamling av var i halsen känd som halsböld eller retrofaryngeal abscess.[2] Antibiotika fungerar bra om den administreras inom nio dagar efter framträdande symptom.[5]

Smärta[redigera | redigera wikitext]

Medicin för att lindra smärtan finns.[13] Dessa inkluderar vanligtvis NSAID eller paracetamol, även känt som acetaminofen. Steroider kan även utnyttjas[5][14], eftersom de är viskösa lidokain.[15] Aspirin eller acetylsalicylsyra (Magnecyl) kan användas vid behandling av vuxna. Acetylsalicylsyra skall inte ges till barn eftersom det finns risk att drabbas av Reyes syndrom.[5]

Antibiotika[redigera | redigera wikitext]

Penicillin är den vanligaste formen av antibiotika som används i USA för att behandla streptokockfaryngit, och är populär då den är kostnadseffektiv.[2] Amoxicillin används vanligen i Europa.[16] I Indien, är det mer troligt att människor drabbas av reumatisk feber, varför injicerad medicin kallad bensatin penicillin G utgör den vanligaste behandlingen.[5] Antibiotika minskar symptomens genomsnittliga längd, som annars vanligtvis varar mellan tre till fem dagar, och antibiotika kan förkorta tiden man upplever symptom med ungefär 24 timmar. Antibiotika-läkemedel reducerar även sjukdomens spridning, och läkemedlen används huvudsakligen i syfte att minska ovanliga . Sådanna komplikation inkluderar De goda effekterna av antibiotika-behandling bör vägas mot eventuella biverkningar, och antibiotika-behandling behöver eventuellt inte administreras till friska vuxna som har reagerat negativt på medicinering.[förvirrande] Antibiotika används för streptokockfaryngit oftare än vad man kan förvänta sig med tanke på hur allvarlig sjukdomen är och hur snabbt den sprids. [förvirrande] Streptockinfektioner kan också leda till att njure/njurarn/na svullnar (akut glomerulonefrit), [förvirrande] antibiotika minskar dock inte riskerna för detta tillstånd. [5]

Prognos[redigera | redigera wikitext]

Symptomen för streptokockfaryngit förbättras vanligtvis inom cirka tre till fem dagar. [8] Behandling med antibiotika minskar riskerna för att drabbas av fler sjukdomar till följd av infektionen. Dessutom minskar även antibiotika risken att sjukdomen sprids. Sjuka barn kån återgå till skola inom 24 timmar efter att antibiotika administrerats första gången. [2]

Följande ytterst svåra symptom kan uppstå till följd av streptokockfaryngit:

Prevalens[redigera | redigera wikitext]

Streptokockfaryngit ingår i den vidare kategorin halsont eller faryngit. Cirka 11 miljoner människor drabbas av halsont i USA varje år.[2] De flesta fallen av halsont är virus-betingade. Bakteriegruppen A-betahemolytisk streptokocker utgör 15 till 30 procent av fallen bland barnsom får halsont, och mellan 5 till 20 procent av halsont hos vuxna. [2] Fallen uppträder vanligtvis på senvintern och den tidiga våren.[2]

Litteraturhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Shaikh N, Leonard E, Martin JM (September 2010). ”Prevalence of streptococcal pharyngitis and streptococcal carriage in children: a meta-analysis”. Pediatrics "126" (3): sid. e557–64. doi:10.1542/peds.2009-2648. PMID 20696723. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t] Choby BA (March 2009). ”Diagnosis and treatment of streptococcal pharyngitis”. Am Fam Physician "79" (5): sid. 383–90. PMID 19275067. http://www.aafp.org/afp/2009/0301/p383.html. 
  3. ^ [a b c d] Brook I, Dohar JE (December 2006). ”Management of group A beta-hemolytic streptococcal pharyngotonsillitis in children”. J Fam Pract "55" (12): sid. S1–11; quiz S12. PMID 17137534. 
  4. ^ [a b c d e] Hayes CS, Williamson H (April 2001). ”Management of Group A beta-hemolytic streptococcal pharyngitis”. Am Fam Physician "63" (8): sid. 1557–64. PMID 11327431. http://www.aafp.org/afp/20010415/1557.html. 
  5. ^ [a b c d e f] Baltimore RS (February 2010). ”Re-evaluation of antibiotic treatment of streptococcal pharyngitis”. Curr. Opin. Pediatr. "22" (1): sid. 77–82. doi:10.1097/MOP.0b013e32833502e7. PMID 19996970. 
  6. ^ Lindbaek M, Høiby EA, Lermark G, Steinsholt IM, Hjortdahl P (2004). ”Predictors for spread of clinical group A streptococcal tonsillitis within the household”. Scand J Prim Health Care "22" (4): sid. 239–43. doi:10.1080/02813430410006729. PMID 15765640. 
  7. ^ Smith, Ellen Reid; Kahan, Scott; Miller, Redonda G. (2008). In A Page Signs & Symptoms. In a Page Series. Hagerstown, Maryland: Lippincott Williams & Wilkins. sid. 312. ISBN 0-7817-7043-2 
  8. ^ [a b c] Bisno AL, Gerber MA, Gwaltney JM, Kaplan EL, Schwartz RH (July 2002). ”Practice guidelines for the diagnosis and management of group A streptococcal pharyngitis. amerikanska infektionssjukdomssamfundet”. Clin. Infect. Dis. "35" (2): sid. 113–25. doi:10.1086/340949. PMID 12087516. 
  9. ^ Ebell MH (2004). ”Epstein-Barr virus infectious mononucleosis”. Am Fam Physician "70" (7): sid. 1279–87. PMID 15508538. http://www.aafp.org/afp/20041001/1279.html. 
  10. ^ Paradise JL, Bluestone CD, Bachman RZ, et al. (1984). ”Efficacy of tonsillectomy for recurrent throat infection in severely affected children. Results of parallel randomized and nonrandomized clinical trials”. N. Engl. J. Med. "310" (11): sid. 674–83. doi:10.1056/NEJM198403153101102. PMID 6700642. 
  11. ^ Alho OP, Koivunen P, Penna T, Teppo H, Koskela M, Luotonen J (2007). ”Tonsillectomy versus watchful waiting in recurrent streptococcal pharyngitis in adults: randomised controlled trial”. BMJ "334" (7600): sid. 939. doi:10.1136/bmj.39140.632604.55. PMID 17347187. 
  12. ^ Mall:Tidksriftsref
  13. ^ Thomas M, Del Mar C, Glasziou P (October 2000). ”How effective are treatments other than antibiotics for acute sore throat?”. Br J Gen Pract "50" (459): sid. 817–20. PMID 11127175. 
  14. ^ ”Effectiveness of Corticosteroid Treatment in Acute Pharyngitis: A Systematic Review of the Literature.”. Andrew Wing. 2010; Academic Emergency Medicine. http://www3.interscience.wiley.com/journal/123372200/abstract. 
  15. ^ ”Generic Name: Lidocaine Viscous (Xylocaine Viscous) side effects, medical uses, and drug interactions”. MedicineNet.com. http://www.medicinenet.com/lidocaine_viscous/article.htm. Läst 7 maj 2010. 
  16. ^ Bonsignori F, Chiappini E, De Martino M (2010). ”The infections of the upper respiratory tract in children”. Int J Immunopathol Pharmacol "23" (1 Suppl): sid. 16–9. PMID 20152073. 
  17. ^ [a b] ”UpToDate Inc.”. http://www.utdol.com/online/content/topic.do?topicKey=upp_resp/4610. 
  18. ^ Stevens DL, Tanner MH, Winship J, et al. (July 1989). ”Severe group A streptococcal infections associated with a toxic shock-like syndrome and scarlet fever toxin A”. N. Engl. J. Med. "321" (1): sid. 1–7. doi:10.1056/NEJM198907063210101. PMID 2659990. 
  19. ^ [a b] Hahn RG, Knox LM, Forman TA (May 2005). ”Evaluation of poststreptococcal illness”. Am Fam Physician "71" (10): sid. 1949–54. PMID 15926411. 


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia