Stridsvagn fm/21
| Stridsvagn m/21 | |
|---|---|
 | |
| Typ | Stridsvagn |
| Ursprungsplats | Tyskland |
| Tjänstehistoria | |
| Använts av | Sverige |
| Produktionshistoria | |
| Antal tillverkade | 10 st (i svensk tjänst) |
| Specifikationer | |
| Vikt | 9,7 ton |
| Besättning | 2-4 man |
| Pansar | 4-14 mm |
| Primär beväpning | 2 x ksp m/14 eller m/14-29 |
| Motor | Benz 1910 55 hk |
| Hastighet | 16 km/h |
Strv m/21 var Sveriges första stridsvagn. Av de tio som köptes in, är idag bara en, den enda kvarvarande i världen, i originalskick, körduglig och kördes senast 1979.
Historia
Vagnen är av tysk konstruktion (LK II) men hann aldrig bli färdig för insats under första världskriget. Delarna gömdes undan för den allierade kontrollkommissionen, i Versaillesfreden blev Tyskland förbjudet att inneha stridsvagnar, flygplan och fartyg tyngre än 10 000 ton.
Vagnarna köptes i hemlighet från Tyskland och importerades i byggsats som "traktorer och bleckslageriarbeten". De monterades på Stockholms Tygstation och Flottans varv på Skeppsholmen i Stockholm och erhöll först beteckning pansarvagn fm/22 ("fm" för "försöksmodell"). När sen pansarbilar började förekomma byttes namnet till stridsvagn under november 1924 på förslag av Bertil Burén, chef för Sveriges första stridsvagnsbataljon. Samtidigt infördes nytt modellår, vagnarna hade faktiskt köpts in 1921.
Tio stycken användes av svenska armén 1922-39. I början av 1930-talet renoverades och modifierades fem stycken och fick ny beteckning, strv m/21-29. Tre av de återstående fem som ej modifierades blev efter några år skjutmål eller användes till reservdelar till de fem renoverade.
Vagn nr 10 skickades till Tyskland 1938 för att bli museiföremål, efter begäran, då Tyskland saknade sina tidiga stridsvagnar. Den levererades dit under slutet av 1938 och försvann under andra världskriget. 1993 fick tyskarna ett nytt exemplar, en av de fem strv m/21-29, som idag befinner sig i Munster stridsvagnsmuseum.
Det enda elektriska systemet på vagnen är tändsystemet. Motorn vevades i gång för hand, det gick också att göra inifrån stridsrummet. Belysning vid mörkerkörning var en gaslykta som erhöll acetylengas från en tub baktill på tornet.
