Sven Fagerlind

Från Wikipedia
Sven Fagerlind
Född12 februari 1918
Solna församling i Stockholms län, Sverige
Död2 januari 2008 (89 år)
Lidingö församling i Stockholms län, Sverige
NationalitetSverige Sverige
Yrke/uppdragIngenjör

Sven-Gustav Fagerlind, född 12 februari 1918 i Solna församling i Stockholms län,[1] död 2 januari 2008 i Lidingö församling i Stockholms län,[2] var en svensk ingenjör.

Fagerlind tog studentexamen vid Högre allmänna läroverket å Östermalm i Stockholm 1936 och civilingenjörsexamen vid Institutionen för elektroteknikKungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 1942. Han tjänstgjorde 1942–1969 vid Svenska Radioaktiebolaget: som radiokonstruktör 1942–1946 och chef för Radarsektionen 1947–1969 med titeln överingenjör från 1959 och teknisk direktör från 1964. Han studerade radarteknik vid Marconi College i Storbritannien 1947–1948. Från 1969 var han verksam vid L M Ericsson: som chef för Försvarsmaterieldivisionen 1969–1983 och som chef för affärsområdet Försvarsprodukter från 1983 till sin pensionering, tillika från 1977 ledamot av koncernledningen.

I en nekrolog berättas om Fagerlind: ”Under 50-talet började flygvapnet utveckla ett nytt stridsledningssystem, Stril-60, där Marconi vann anbudsstriden som huvudleverantör till de nya luftförsvarscentralerna. Företaget hade nära relationer till LM Ericsson och Svenska Radio [Svenska Radioaktiebolaget] och på det sättet blev Sven Fagerlind en av huvudpersonerna i samarbetet mellan Marconi och Flygvapnet. Arbetet bedrevs både i Sverige och i England och i mycket nära kontakt mellan leverantör och kund. En ledande representant för kundsidan var [...] Sven-Olof Olson som var starkt drivande i utvecklingen av Stril-60-systemet. Fagerlinds nära kontakter med försvaret fortsatte sedan under hans många år på LM Ericsson.”[3]

Sven Fagerlind invaldes 1977 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och 1981 som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2013, DVD-ROM, version 6.0 (Sveriges Släktforskarförbund 2014).
  3. ^ Rossander, Erik: ”Minnesord över bortgångna ledamöter”, Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift, nr 6/2008, s. 11, PDF.
  4. ^ Kjellander, Rune: Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter (Probus Förlag 2007), s. 241.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Kjellander, Rune: Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995 (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Stockholm 1996), s. 182–183.
  • Rossander, Erik: ”Minnesord över bortgångna ledamöter”, Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift, nr 6/2008, s. 11–12, PDF.