Svenska arbetareförbundet
Svenska arbetareförbundet var en så kallad "gul facklig organisation", vilken på initiativ av Josef Nilsson konstituerades 3 och 4 november 1899 i Stockholm, närmast ett resultat av Landsorganisationens sammankoppling med Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Organisationen upplöstes vid tiden för första världskriget.
Förbundets ändamål angavs i stadgarna vara att sammansluta arbetare, män och kvinnor, av skilda yrken, för att förbättra deras ställning i ekonomiskt, socialt och intellektuellt avseende, och man avvisade anklagelserna om att vara en av arbetsgivare bildad och ledd organisation. Förbundet var indelat i sju distrikt, i spetsen för vilka stod de av förbundskongressen utsedda förtroenderådsledamöterna, en från varje distrikt. Förbundsstyrelsen hade sitt säte i Stockholm. Förbundet hade omkring 10 000 medlemmar[1] och ett stort antal lokalavdelningar fanns på olika platser inom Sverige. Genom förbundets förmedling kom ett stort antal kollektivavtal inom olika yrken till stånd.
Svenska arbetareförbundet startade 1900 Arbetaretidningen, vilken utgavs med skiftande frekvens, den var som högst 1910–11 med ett nummer per vecka. Man utgav även jultidningen Jul-ljuset 1908–11. Enligt Kungliga biblioteket utgavs sista numret av Arbetaretidningen den 15 december 1916,[2] medan Nordisk familjebok uppger att förbundet upphörde att existera 1915.[3]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Svenska arbetareförbundet i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1918)
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Fagforeninger i Salmonsens Konversationsleksikon (andra utgåvan, 1918)
- ^ Arbetaretidningen i Nya Lundstedt
- ^ Fackförening i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1923)