Tabula rasa
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Tabula rasa, (latin, "tom tavla"), är en humanfilosofisk teori som hävdar att människan föds utan förutbestämda egenskaper, och att alla hennes egenskaper är förvärvade under livets gång. Enligt tabula rasa föds barnet som ett oskrivet blad, som skrivs under barnets uppväxt.
Idén om tabula rasa grundlades av den brittiske filosofen John Locke. Med sin litterära debut, Essay concerning Human Understanding (1689), beskrev han hur först sinnesintryck och sedan empirism var det som formade och skapade ett barns förmåga att tänka. I romanen Émile beskriver Rousseau något liknande tabula rasa, fast Rousseau antar att man som vuxen, på grund av barnets beroende av den vuxne, kan forma barnet till det man vill.
Se även
Externa länkar
Wiktionary har ett uppslag om tabula rasa.- Verk av Jean Jacques Rousseau på Project Gutenberg
- Verk av John Locke på Project Gutenberg
Denna artikel inom praktisk filosofi saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att lägga till den.