Termobarisk bomb

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

En termobarisk bomb eller aerosolbomb, även kallad FAE-bomb (från engelska fuel-air explosive) är en sprängladdning där ett bränsle fördelas som en aerosol i luften, antänds och reagerar med luftens syre. Den använder alltså luftens syre för att oxidera bränslet och skiljer sig på så sätt från konventionella sprängämnen som innehåller oxidatorer. Termobariska bomber har därför ett högre energinnehåll per massenhet än vanliga bomber. Termobariska vapen ger en kraftig tryckvåg, men inget eller mycket lite splitter.

En termobarisk bomb innehåller normalt två sprängladdningar, först en liten som fördelar bränslet i luften, och sedan en som antänder bränslet. Vissa nyare modeller har endast en laddning och i stället en kraftigare behållare för bränslet, som fördröjer spridningen tills bränslet har börjat antändas.

Ur en teknisk synvinkel används termen termobarisk bara för de sprängladdningar som verkar genom både värme och tryck. Detta uppnås genom att laddningen innehåller metaller som brinner vid hög temperatur, till exempel magnesium eller aluminium. Laddningar utan dessa tillsatser verkar endast genom tryckvågen.

Termobariska vapen är framför allt effektiva för slutna utrymmen.

Den första egentliga termobariska bomben testades i Tyskland 1944, och bestod av kolpulver blandat med flytande syre. Termobariska bomber har bland annat använts i Tjetjenienkriget och Afghanistankriget.

Se även[redigera | redigera wikitext]