Theodor Weissman

Från Wikipedia
Theodor Weissman
Theodor-Weissman.jpg
FödelsenamnTheodor Mauritz Jacob Weissmann
SmeknamnTettu
Födelsedatum1 januari 1891
FödelseortTavastehus, Finland
Dödsdatum29 mars 1966
DödsortHelsingfors
Kända förLinnunrata (1929)
GenrerKuplett, schlager
SkivbolagHomocord, His Master's Voice

Theodor "Tettu" Mauritz Jacob Weissman, född Weissmann 1 januari 1891 i Tavastehus[1], död 29 mars 1966 i Helsingfors, var en finländsk kuplett- och schlagersångare samt sångtextförfattare. Weissman använde även artistnamnen Teddy Weissman och Theo Weissman.

Biografi

Weissman var son till Karl Mauritz Weissmann och Maria Adelaine Weissmann, född Idestam. I familjen föddes fem barn.[1] Enligt Reino Palmroth var Weissman kuplettsångare och underhållare redan från början.[2] Han började uppträda på scener i Viborg omkring 1917–1918 och uppträdde på restauranger med Rafael Ramstedt efter finska inbördeskriget. Därefter gjorde Weissman olika revyer på svenska och danska. Han blev god vän med J. Alfred Tanner under sin tid vid teatern Helikon. 1913 gjorde Weissman sin första skivinspelning med låten Ystäväni Tanner ja ma och framförde därefter flera sånger av Tanner. Dock hade Weissman, enligt Reino Palmroth, ett särskilt ömt förhållande till Tatu Pekkarinens sånger, vilka han ofta framförde.[2]

Weissman gjorde skivinspelningar fram till 1927, då han var tvungen att göra en paus. 1929–1930 gjorde Weissman sina sista skivinspelningar och hade därmed gjort totalt 63 stycken. Weissmans mest kända skivinspelning var Jules Sylvains Linnunrata (eller Vintergatan).[3] De flesta skivinspelningarna gjordes med orkestern Homocord. Normalt sjöng Weissman ensam under sina skivinspelningar, men kunde ibland ha sällskap av en eller flera sjungande orkestermedlemmar. Hiljaisten humalaisten nuhtelu gjordes tillsammans med bland andra Matti Jurva 1931. Sam Sihvos Jääkärin morsian framförde Weissman 1929 tillsammans med Aapo Similä och Aino-Siviä Calonius.[4]

1946 hölls en minneskonsert för J. Alfred Tanner och under denna framförde Weissman en mängd av Tanners sånger, däribland Tattari, Posetiivari och Vosikan renkinä. Reino Palmroth, som var god vän till Theodor Weissman, menade att han var en person "född till gentleman"[2] med herremanshumor, som bar frack, cylinderhatt och en vit nejlika i knapphålet samt att han hade en "touch av en gammal officer".[3] Efter sångarkarriären arbetade Weissman med affärsverksamhet, men fortsatte att medverka i filmer.[2] Han var gift två gånger och hade ett barn.[1] Theodor Weissman är begravd på Ahvenisto begravningsplats i Tavastehus.[5]

Filmografi[6]

  • Nuori luotsi, 1913
  • Kesä, 1915
  • Laulu- ja tanssiesitys (dokumentär), 1929
  • Uuteen elämään, 1942

Referenser

Externa länkar