Todier

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Todier
Stratigrafisk utbredning:
tidig oligocen – nutid
Jamaikatodi
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Praktfåglar
Coraciiformes
Familj Todidae
Vigors, 1825
Släkte Todus
Brisson, 1760
Utbredning
Global utbredning (i grönt)
Global utbredning (i grönt)
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om fåglar med

Todier är en liten fågelfamilj, Todidae med det enda släktet Todus, med små skogslevande arter som enbart förekommer i Karibien.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Todierna utgör en familj inom ordningen praktfåglar(Coraciiformes), som i övrigt omfattar kungsfiskare, biätare och blåkråkor. Familjen omfattar det enda släktet Todus. Gruppens arter förekommer i skogsbiotoper i Västindien. Puerto Rico, Jamaica och Kuba med närliggande öar, har en art var, och Hispaniola har två, där brednäbbad todi förekommer på låglandet (inklusive Île de la Gonâve) och smalnäbbad todi på höglandet.[1][2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Todierna väger mellan 5-7 gram och har en längd på 10-11.5 cm. De har färgstarka fjäderdräkter och påminner om kungsfiskarna, med grönt huvud, ovansida och vingar, röd strupe (endast frånvarande hos subadult Puerto Ricotodi, brednäbbad todi, och smalnäbbad todi[1]) och gula undre stjärttäckare. Undersidan är i övrigt ljus men färgen varierar mellan arterna. Arternas iris är ljust grå. De har långa, och precis som många andra insektssnappande arter en tillplattad näbb, som också har sågtandade kanter. Övre näbbhalvan är svart och den nedre är röd med lite svart. Benen, och speciellt foten är liten.[2] Todierna har många läten som de nyttjar frekvent, förutom Jamaikatodi som sällan låter utanför häckningssäsongen.[1] Deras läten är enkla, omelodiösa surrande, pipande och guturala rasslande läten och vid varje ton blåser den upp strupen.[2] De kan producera ett vinande läte med vingarna som främst hörs i spelflykten hos Puert Ricotodin.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Todierna lever främst av insekter, speciellt gräshoppor, syrsor, skalbaggar, fjärillar, bin, getingar och myror. De tar även spindlar, tusenfotingar, små ödlor och en mindre mängd frukt. Det senare utgör ungefär 2% av dess föda.[3] Typiskt för todierna är att de sitter still på en smal gren ganska nära marken, antingen ensam eller i par. De förflyttar sig på grenen i sidled likt papegojor. När de lokaliserat ett byte på undersidan av ett blad, flyger de diagonlat uppåt och plockar bytet från bladet i flykten. De kan även ta byten direkt ifrån marken, och ibland förföljer de bytet hoppande på marken. De flyger enbart kortare sträckor och är mycket stillasittande. Den längsta uppmätta sträckan är 40 meter tillryggalagd av en brednäbbad todi.[1][2] De är som mest aktiva på morgnar då solen kommer fram efter regn, och i mars och september.[1]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Som andra grupper med praktfåglar häckar todierna i tunnlar som de gräver med näbb och fötter i branter eller ruttnande trädgrenar.[2][1] Tunnlarna är 30 cm långa hos kubansk todi och smalnäbbad todi, 30-0 cm hos brednäbbad todi[1] och avslutas med en kammare, som vanligtvis inte återanvänds. De lägger i snitt fyra runda vita ägg. Båda föräldrarna ruvar men är förvånansvärt ouppmärksamma på äggen. Ungarna är bostannare och blir i boet tills de kan flyga. Båda föräldrarna tar hand om ungarna och ger dem då desto mer uppmärksamhet. De kan mata varje unge upp till 140 gånger per dag, vilket är den högsta matningsfrekvensen som man känner till bland fåglar.[2]

Arter[redigera | redigera wikitext]

Puerto Ricotodi

Fossila arter[redigera | redigera wikitext]

Ett förhistoriskt släkte, Palaeotodus, är känt genom fossil. Denna förhistoriska art daterad till tidig oligocen, upptäcktes i Frankrike och har senare även återfunnits i Tyskland, vilket indikerar att familjen en gång i tidenförekom över ett mycket större område.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] Raffaele, Herbert; James Wiley, Orlando H. Garrido, Allan Keith, Janis I. Raffaele (1998). A Guide to the Birds of the West Indies. Princeton University Press. Sid. 341–343. ISBN 0691087369. http://press.princeton.edu/birds/ident/westindies/1.html. Läst 2 juli 2008 
  2. ^ [a b c d e f] Fry, C. Hilary (2003). ”Todies”. Firefly Encyclopedia of Birds. Firefly Books. Sid. 373. ISBN 1-55297-777-3 
  3. ^ Kepler, A. K. (2001). ”Family Todidae (Todies)”. Handbook of the Birds of the World. Volume 6, Mousebirds to Hornbills. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 84-87334-30-X 
  4. ^ Mayr, R. and C.F. Knopf (2007) "A Tody (Alcediniformes: Todidae) from the Early Oligocene of Germany" Auk 124 (4): 1294–1304

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]