Jamaica

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Jamaica (olika betydelser).

Koordinater: 18°N 77°V / 18°N 77°V / 18; -77

Jamaica
Flagga Statsvapen
ValspråkOut of Many One People
(Av många ett folk)
Nationalsång: Jamaica, Land We Love
Huvudstad
(och största stad)
Kingston
Officiellt språk engelska
Statsskick Monarki
 -  Drottning Elizabeth II
 -  Generalguvernör Patrick Allen
 -  Premiärminister Portia Simpson-Miller
Självständighet från Storbritannien 
 -  Erkänd 6 augusti 1962 
Area
 -  Totalt 10 991 km² (159:e)
 -  Vatten (%) 1,5%
Befolkning
 -   års uppskattning 2 758 124 (135:e)
 -  Befolkningstäthet 252,2/km² (32:a)
BNP (PPP) 2003 års beräkning
 -  Totalt $7 817 milj (132:e (2006))
 -  Per capita $4 494 (2006) (113:e) 
Valuta Jamaicansk dollar (JMD)
Tidszon UTC-5
Topografi
 -  Högsta punkt Blue Mountain Peak, 2 256 m ö.h.
Nationaldag Första måndagen i augusti
Nationalitetsmärke JA
Landskod JM, JAM
Landsnummer 1-876

Jamaica (eng. uttal /dʒə'meɪkə/, sv. uttal /ja'majka/) är en önation ingående i Stora Antillerna i Karibiska havet, 234 km lång och som mest 80 km i nord–sydlig riktning. Ön ligger cirka 145 km söder om Kuba och 190 km väster om Hispaniola. Jamaica har nu till övervägande delen en afro-amerikansk befolkning, ättlingar till de slavar som spanjorer och britter förde dit, men före Christofer Columbus ankomst 1494 beboddes ön liksom de större grannöarna av arawakantalande taínoindianer, som invandrat från Sydamerika mellan 4000 och 1000 f.Kr. Dessa urinvånare kallade ön Xaymaca, vilket betyder "Landet av skog och vatten" eller "Landet av vattendrag". Indianerna förslavades och utrotades helt eller nästan helt, dels genom sjukdomar som smittkoppor som européerna drog med sig. De saknade européernas immunitet mot sjukdomen. De skadades också av hårt arbete i sockerplantagerna som lämpade sig i klimatet. Dagens jamaicaner anser dock att de alla har lite indianblod i sig vilket bekräftas av arkeologiska fynd som visar att delar av taínoindianernas kultur överlevt[1].

Gatubild från huvudstaden Kingston.

Spanjorerna kontrollerade aldrig hela ön beroende på ständiga attacker från britter och pirater i en ohelig allians. Jamaica, då kallat "Santiago", var en spansk besittning formellt fram till 1655 då det sista spanska fortet erövrades av engelsmännen. Jamaica blev senare "Brittiska kronkolonin Jamaica". Landet blev en suverän stat 1962, men erkänner ännu Elizabeth II som sin drottning.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Jamaicas historia

Karibiens pirater hade sitt fäste på ön från mitten av 1500-talet till 1720. Det mest ökända piratfästet på Jamaica var fristaden Port Royal. Den engelska amiralen William Penn (far till William Penn som den amerikanska delstaten Pennsylvania är uppkallad efter) och general Robert Venables drev bort de sista spanjorerna från Jamaica år 1655. Under sina första 200 år av brittiskt styre blev Jamaica en av världens ledande sockerexporterande slavberoende kolonier, och producerade mer än 77000 ton socker per år mellan 1820 och 1824. Efter avskaffandet av slavhandeln (men inte slaveriet i sig) år 1807, började britterna importera indisk och kinesisk arbetskraft. Ättlingarna till dessa asiater utgör fortfarande en del av det jamaicanska folket.

År 1662 fanns det ca 400 afrikanska slavar på ön. När odlingen av sockerrör infördes ökade antalet slavar till 9.504 år 1673. Markägarna fortsatta efterfrågan på alltfler slavar medförde att det år 1734 fanns 86.546 slavar och 1775 hela 192.787. Sedan slutet av 1700-talet fanns rörelser i England och Europa som kraftigt agerade för avskaffandet av slaveriet. År 1807 avskaffade det brittiska parlamentet den afrikanska slavhandeln, en lag som trädde i kraft den 1 januari 1808.

Slaveriet avskaffades 1838, men de frigivna var oerhört fattiga och få ägde land som gav någon form av överskott av grödor som kunde säljas på marknaden.

Under 1820-talet förekom en avsevärd skriftväxling i slavfrågan mellan Storbritannien och dess kolonier, och det som särskilt diskuterades var slavarnas status. Slavarna var upprörda över att deras situation inte förändrats trots att den brittiska slavhandeln upphört. Under 1824 utbröt en slavrevolt i Hannover på Jamaica, följt av ett mer omfattande slavuppror 1831 lett av den svarte baptisten Samuel Sharpe. I juni 1833 skrev den brittiske guvernören på Jamaica en proklamation för att klargöra slavarnas ställning. I december 1833 formulerade den brittiska regeringen en proposition om avskaffandet av slaveriet, och denna trädde i kraft den 1 augusti 1834. Men förändringen innebar endast att slavarna blev livegna "lärlingar" i stället; de förblev arbetskraft för samma slavägare på samma plantager. Systemet var ett misslyckande, och slavarna fick obegränsad frihet den 1 augusti 1838. [2]

Repatriationsivararen Marcus Garvey 1924.

Under 1930-talet startade jamaicanen Marcus Garvey, inspirerad av kröningen av den etiopiske kejsaren Haile Selassie, en tillbaka-till-Afrika-rörelse i Nordamerika. På Jamaica fick detta religiösa övertoner när grupper av människor drog sig undan det "vita" samhället och skapade egna bosättningar för att kunna leva som sanna afrikaner i väntan på att få återvända till den kontinent som de härstammade ifrån. Denna länge marginella rörelse fick namnet rastafari efter Selassies namn som prins. Från början av 1970-talet har rastafari-rörelsen expanderat kraftigt som en följd av den universella marknadsföringen genom rastatroende reggaeartister.

Jamaica fick full självständighet inom Brittiska samväldet år 1962. Under några år av optimism skedde en kraftig inflyttning till städerna, i synnerhet till huvudstaden Kingston där en rad slumstadsdelar växte fram. En vacklande ekonomi under 1970-talet ledde till återkommande våldsamheter och en kraftig minskning av turismen. Vid valen 1980 förlorade socialdemokraterna, och efterföljande regeringar har varit mer inriktade på marknadsekonomi. Under 1990-talet förekom politiskt våld vid valen.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Jamaica och dess städer.

Det bergsrika Jamaica är den tredje största av de västindiska öarna, och ligger 145 kilometer söder om Kuba. På nord- och västkusten ligger många av de tropiska stränder som har gjort landet världsberömt, men geografin är mycket mer komplex än de vita badstränderna låter ana. Hotade ekosystem i de skogrika bergsområdena växlar med underjordiska grottor och flodsystem i ett virrvarr av exotiska växter.

Tre av de mest utnyttjade naturtillgångarna på Jamaica är bauxit, gips och kalksten.

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Klimatet är tropiskt, det vill säga varmt och fuktigt. Det bergiga inlandet har dock ett svalt och torrt klimat. Mellan juli och november förekommer ibland orkaner.

Några av Jamaicas största miljöproblem är en kraftig skogsavverkning, förorenat kustvatten, skador på korallreven och luft och sulfatföroreningar i Kingston. Djurvärlden har lidit hårt under befolkningsexplosionen och turistinvasionen. Idag finns nästan bara importerade däggdjur kvar, medan kräldjuren har mycket bättre levnadsomständigheter.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Jamaica är indelat i 14 församlingar (parishes): Clarendon, Hanover, Kingston, Manchester, Portland, Saint Andrew, Saint Ann, Saint Catherine, Saint Elizabeth, Saint James, Saint Mary, Saint Thomas, Trelawny och Westmoreland.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Jamaica har länge legat på plats 110-120 om man ser till bruttonationalprodukt per invånare, och medelinkomsterna är avsevärt lägre än i det övriga jämförelsevis välmående Karibien. Haiti är den enda självständiga önationen i Västindien med lägre BNP (PPP)/capita än Jamaica enligt både Internationella valutafonden 2006 och CIA:s årsfaktabok 2011.[3] Kuba uppskattas ligga snäppet ovanför Jamaica enligt samma källor, och i karibiska ö-nationer som Bahamas, Barbados och Trinidad och Tobago är BNP/Capita 3-4 gånger större än i Jamaica. Jamaica faller också i världsrankingen och närmar sig jordens allra fattigaste stater.

Jamaicas ekonomi är i hög grad beroende av turism och bauxit. Ekonomin stagnerade från 1995 till 1999, men återhämtade sig en aning under början av 2000-talet. Åren 2005-2010 har Jamaicas ekonomi åter tappat mark. Landet har några svåra ekonomiska problem, bland annat högt ränteläge, hög inflation, vacklande valutakurs, en växande statsskuld och stora inkomstskillnader och klassklyftor. Den svarta, olagliga ekonomin anses vara betydande. En viktig men illegal inkomstkälla är cannabisexport och Jamaica är dessutom en länk i de Sydamerikanska drogkartellernas distributionsnätverk.

Nästan all energi framställs av fossila bränslen, såsom råolja och kol.

Statsskick och politik[redigera | redigera wikitext]

Jamaica är sedan självständigheten 1962 en konstitutionell monarki som erkänner den brittiska monarken som sin egen statschef. Denna representeras i Jamaica av en generalguvernör som utses av monarken på inrådan av Jamaicas premiärminister och generalguvernörens funktion är väsentligen symbolisk. Jamaicas parlament, som bygger på Westminstersystemet, har två kammare: representanthuset och senaten.

Jamaicas politik domineras av två stora partier: Jamaicas arbetarparti (som trots namnet är ett högerparti) och People's National Party som leds av landets första kvinnliga premiärminister, Portia Simpson-Miller.

Många rasta man eller rastafarianer ser den f.d. etiopiske kejsaren Haile Selassie som en manifestation av Iah (Gud)

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Reggae-ikonen Bob Marley under 1970-talet

Jamaica har ett rikt musikliv med världskända artister som Bob Marley, Sizzla Kalonji, Marley-bröderna (Bob Marleys söner), Desmond Dekker, Capleton, Inner Circle, Elephant Man, Pablo Gad, Peter Tosh, Bunny Wailer, Yellow Man, Eek-a-Mouse, Black Uhuru, Sean Paul, Brick and Lace.

Religionen eller frihetsrörelsen Rastafari, har sina rötter på Jamaica. Bob Marley är en stor ikon inom Rastafari. Rastakulturen har spridit sig till alla delar av världen, mycket genom musikstilen Reggae. Rasta är idag en subkultur i de flesta länderna i Europa. Denna kultur från Jamaica är ibland kritiserad i Sverige. Som argument används bl.a. cannabisbruket vilket är en viktig del av Rastafarikulturen. Rastakulturen är en subkultur som vill leva i fred och stoppa rasism och orättvisor.

På Jamaica äter man mycket fisk, bönor, ris, kyckling och även mycket vegetarisk kost förekommer. Red Stripe är en världskänd jamaicansk ölsort. Det dricks även mycket rom på Jamaica. Appelton är ett populärt val.

Sport[redigera | redigera wikitext]

Usain Bolt, är en av Jamaicas mest kända friidrottare.

Jamaicaner i allmänhet har ett stort intresse för sport. Cricket, fotboll, friidrott och hästkapplöpning är populära sporter i landet. Jamaicas herrlandslag i fotboll kvalificerade sig för VM i fotboll 1998. Jamaicanska friidrottare har representerat Jamaica på Olympiska spelen, VM och andra stora friidrottstävlingar under åren och fått många medaljer. Usain Bolt är världsrekordhållare på 100 meter med tiden 9,58 sekunder och 200 meter med tiden 19,19 sekunder. Han är dessutom den enda som har vunnit både 100 och 200 meter i två olympiska spel i rad, Beijing 2008 och London 2012. De har även stora atleter i Delloreen Ennis-London, Veronica Campbell-Brown, Brigitte Foster-Hylton, och tidigare världsrekorhållaren på 100 meter för män Asafa Powell.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Jamaicas skolsystemet är uppdelat på fyra nivåer:

  • Förskola (Early Childhood) för åldrarna tre till sju år.
  • Grundskolans tidigare år (primary), för åldrarna sju till tolv år. Privatskolor kallas Preparatory Schools eller bara Prep.
  • Grundskolans senare år (secondary), för åldrarna tolv till arton år.
  • College och universitet (tertiary), för högre studier.

All utbildning ovanför nivån primary är avgiftsbelagd.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Woodley, G. (2001-04-01) The Taino of Jamaica. Artikel i webbtidningen Jamaicans.com
  2. ^ Jamaican Family Search Genealogy Research Library. Slaves and Slavery in Jamaica. En jamaicansk portal för slavhistoria och släktforskning.
  3. ^ The CIA online Factbook, (2012). ”GDP (PPP) per capita 2011”. Central Intelligence Agency (US). https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/rankorder/2004rank.html?countryName=Barbados&countryCode=bb&regionCode=cam&rank=56#bb. Läst 15 maj 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]