Torvard C. Laurent

Från Wikipedia

Torvard Claude Laurent, född 5 december 1930 i Stockholm, död 21 november 2009 i Uppsala, var en svensk forskare inom medicinsk kemi. Han var son till Torbern Laurent och brorson till Vivi Laurent-Täckholm.

Laurent studerade vid Karolinska Institutet, där han disputerade 1957[1] och blev färdig läkare (medicine licentiat) 1958. I sin forskarutbildning hade han inledningsvis Endre A. Balazs och senare Bertil Jacobson som handledare. Han var assistent i histologi och kemi vid Karolinska Institutet under 1950-talet, och var sedan forskare vid Retina Foundation i Boston (där Balazs nu var verksam) i fyra år innan han 1961 kom till Uppsala universitet som forskardocent. 1966–1996 var han professor i medicinsk och fysiologisk kemi i Uppsala.[2]

Laurent har framför allt forskat kring glykosaminoglykanen hyaluronan, såväl dess kemi som fysiologisk funktion, katabolism och beteende i samband med sjukdomstillstånd. Han byggde också upp en forskargrupp inom bindvävens biologi i Uppsala.[2] Hans intresse för att utnyttja hyaluronan som läkemedel ledde Pharmacia att ta fram Healon, ett kommersiellt mycket framgångsrikt preparat som används inom ögonkirurgi.[3]

Laurent invaldes 1982 som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Han var akademiens preses 1991–1994 och ledamot av Nobelkommittén för kemi 1992–2000. Han var vetenskaplig sekreterare i Wenner-Grenstiftelsen 1992-2002.[3] År 1993 utnämndes han till hedersdoktor vid Åbo universitet.[4]

Laurent tilldelades 1994 Konungens medalj av guld i 12:e storleken i Serafimerordens band.[5] 2008 tog han emot Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademiens stora guldmedalj med motiveringen "för hans vetenskapliga verksamhet med fokus runt hyaluronan, en komplex kolhydrat".[6]

Källor