Tremulant (fonetik)

Artikulationssätt

Nasal

Klusil

Frikativa

Affrikata

Lateral

Approximant

Halvvokal

Likvida

Flapp

Tremulant

Ejektiva

Implosiva

Klickljud

Tremulanter (även vibranter) är samlingsnamnet på foner som produceras genom att artikulationsområdet vibrerar.

Produktion

Vanligtvis bildas de genom att tungspetsen eller uvula vibrerar. Ett fåtal språk har den bilabiala tremulanten [ʙ]. De främre tremulanterna bildas genom att tungbladet och tungspetsen förs mot tandvallen (alveoli). Luftströmmen får tungspetsen att snabbt öppna och sluta förträngingen. Samma princip gäller för uvulans rörelser när det uvulara tremulanterna bildas. Tung- och uvula vibrationernas frekvens ligger oftast kring 25-30 Hz.

I svenskan

I svenskan används allmänt två tremulater som är fonematiskt identiska:

• alveolar: tonande [r], tungspets-r, samt
• uvular: tonande [ʀ], bakre r.

Se även

• Internationella fonetiska alfabetet

Litteratur

• Engstrand, Olle (2007). Fonetik light: kortfattad ljudlära för språkstudier och uttalsundervisning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
• Engstrand, Olle (2004). Fonetikens grunder. Lund: Studentlitteratur