Turinsvepningen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nyare foto av Turinsvepningen. Positiv till vänster, negativ till höger (kontrasten har förstärkts).

Turinsvepningen eller Svep(e)duken i Turin är en linneduk om 4,5 x 1,2 m som sedan 1357 påstås vara Jesu liksvepning. Svepduken visar både framsidan och baksidan av en mansfigur som bär spår av många skador. Bilden är negativ och framträder därför tydligare på fotonegativ. Tyget förvaras sedan medeltiden i katedralen Duomo di San Giovanni Battista i Turin. Svepduken är omdiskuterad, främst för att en del kristna tror att den är identisk med den svepning i vilken Jesu kropp sveptes.

Kontroverser[redigera | redigera wikitext]

Mätningar med C14-metoden 1988 visade att duken daterar sig från tiden 1260–1390[1]. 2005 publicerades en vetenskaplig studie som visar att svepduken förvarats tillsammans med ett annat yngre tyg vars rester man skulle ha daterat 1988. Mätningar visade på en extremt låg halt av vanillin i tyget, vilket enligt artikelförfattaren skulle indikera att svepningen är 1300-3000 år gammal—detta beroende på om tyget förvarats vid en temperatur på 20, 23 eller 25oC [2]. Om förvaringstemperaturen varit 27,5oC indikerar undersökningen att duken skulle vara 840 år gammal. Författaren till artikeln menar att den ursprungliga C14-dateringen måste avfärdas på grund av att den gjorts på en del av svepningen som lagats.

Enligt ett utkast till ett brev[3] från Pierre D'Arci, den lokale biskopen i Troyes, till påven Clemens VII år 1389 är svepduken ett falsifikat, då nytillverkat.[4] Detta brev, som finns bevarat i Bibliothèque Nationale i Paris, är den äldsta källa som över huvud taget nämner Turinsvepningen från tiden efter C14-dateringen[5]. Påven Clemens VII deklarerade 1389 att den var en målad "representation",[6] för att i en bulla 1390 slå fast att svepduken får visas som autentisk och att biskop d'Arci har förbjudits (med hot om exkommunikation) att sprida sin uppfattning[3]. Det finns flera brev från åren 1389-1390 samt historiska händelser som indikerar att biskop d'Arci önskade tillägna sig svepduken för egen räkning för att därigenom kunna få in pengar till bygget av katedralen i sin biskopsstad Troyes[3].

Ett tyg med liknande mått och en liknande avbildning fanns i Konstantinopel fram till dess att staden plundrades av franska korsfarare under det fjärde korståget år 1204[källa behövs]. Den första person som därefter haft det i sin besittning, enligt de källor man känner till, är den franske riddaren Geoffroi de Charny som visade det offentligt 1353[7].

En analys av "blodfläckarna" gjord av Walter C. McCrone vittnade om att de består av rödockra blandat med färg[8]. Blodfläckarna är för övrigt klarröda än idag, åtminstone i dagsljus[5], vilket av dukens anhängare ses som ett mirakulöst bevis för att det verkligen är Jesu svepning. Skeptikerna menar att det bevisar att det inte kan vara äkta blod, eftersom torkat blod blir brunt snarare än klarrött.[5]

Svepduken består av ett enda tygstycke, vilket tycks motsäga Johannesevangeliets beskrivning av Jesu svepning:

Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. (Joh 20:5-7, Bibel 2000)

Å andra sidan kan utöver Turinsvepningen även linnebindlar har förekommit som bundit fast svepningen vid kroppen. Det finns också flera saker som antyder att det finns en stark koppling mellan svepduken i Turin och Sudariumet i Oviedo[9] som tros vara duken som täckt huvudet. Sudariumet i Oviedo är med säkerhet äldre än från 700-talet.

Den schweiziske botanikern och kriminologen Max Frei har funnit pollenkorn på duken från växter som mest växer i Mellanöstern. Flera av dessa skall ha dött ut redan på 500-talet e.Kr. Frei menar att enbart pollenanalysen räcker för att datera duken till Jesu tid och visa att den har vistats i Levanten.[10]

Enligt dem som stödjer Turindukens autenticitet är forskarnas största problem att förklara hur själva bilden har uppkommit[källa behövs]. Det finns inga penseldrag eller andra spår som man kunde väntat sig om bilden varit målad på vanligt sätt. Dessutom bär bilden 3D-information som gör att man med datorteknik kan använda den för att framställa en statyliknande bild. Joe Nickell har dock visat att man genom att sträcka ett fuktat tyg över en staty eller planrelief föreställande en korsfäst man och därefter gnugga tyget med färgämne får en "negativ" bild som saknar penselspår och som även i övrigt har Turinsvepningens egenskaper. Denna teknik var tillgänglig för en relikmakare på 1300-talet.[6] Arkeologen Martin Rundkvist har föreslagit att dukar av detta slag ingick i den medeltida relikindustrins repertoar.[11]

Picknett & Prince [5] har funnit en annan metod, som bygger på camera obscura, med vilken de har lyckats skapa en bild av en byst på en duk, en bild som starkt påminner om svepningens negativa bild med synbara 3d-effekter.

Även bland dem som inte tror att Jesus har uppstått finns det de som är övertygade om att svepduken är genuin men inte är ett bevis för uppståndelsen. En av dem är Thomas de Wesselow[12][13].

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Damon. P. E., Donahue, D. J., Gore, B. H., Hathaway, A. L., Jull, A. J. T., Linick, T. W., Sercel, P. J., Toolin, L. J., Bronk, C. R., Hall, E. T., Hedges, R. E. M., Law, I. A., Perry, C., Bonani, G., Trumbore, S. & Wölfli, W. (1989). Radiocarbon dating of the Shroud of Turin. Nature 337, 611–615.
  2. ^ Studies on the radiocarbon sample from the shroud of turin Thermochimica Acta, Volume 425, Issues 1-2, 20 January 2005, Pages 189-194. Raymond N. Rogers
  3. ^ [a b c] Letter to the Editor of Biblical Archaeology Society - Deconstructing the "Debunking" of the Shroud, Prof. Dan Scavone, Prof. Karlheinz Dietz, John Markwardt, Mario Latendresse, Rev. Albert Dreisbach, Mark Guscin, Joseph Marino, Emanuela Marinelli and Gino Zaninotto
  4. ^ Collection de Champagne, vol 154, folio 138, Bibliothèque Nationale, Paris
  5. ^ [a b c d] Picknett, L & Prince, C (1994) Turin Shroud. In whose image? The shocking truth unveiled. London: Bloomsbury
  6. ^ [a b] Mirakel medelst bedrägeri
  7. ^ Click, Patricia C. High Technology Meets the Spiritual: Objectivity, Popular Opinion, and the Shroud of Turin, Journal of Popular Culture, ISSN 0022-3840, 1988, Volym 21, Nummer 4, p. 13
  8. ^ Judgment Day for the Shroud of Turin, Walter C. McCrone, ISBN 1-57392-679-5, ISBN 978-1-57392-679-9.
  9. ^ Kelly P. Kearse. Icons, Science, and Faith: Comparative Examination of the Shroud of Turin and the Sudarium of Oviedo, Theology and Science, Volume 11, Issue 1, 2013
  10. ^ Frei, Max (1976) Note a seguito dei primo studi sui prelievi di polvere aderente al lenzuolo della S. Sindone Sindon, April 1976
  11. ^ Skeptiskt ABC, Folkvett 2004:1
  12. ^ Exhibit A in a 2,000-year-old mystery The Irish Times, March 26, 2012
  13. ^ The Sign: The Shroud of Turin and the Secret of the Resurrection by Thomas de Wesselow (April 2012) ISBN 0525953655