Vanillin
Från Wikipedia
| Vanillin | |
| Systematiskt namn | 4-Hydroxi-3-metoxibensaldehyd |
|---|---|
| Kemisk formel | C8H8O3 |
| Molmassa | 152.15 g/mol |
| CAS-nummer | 121-33-5 |
| SMILES | O=CC1=CC(OC)=C(O)C=C1 |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1.056 g/cm³ |
| Smältpunkt | 83 °C |
| Kokpunkt | 285 °C |
| Faror | |
| NFPA 704 | |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Vanillin är ett naturligt smak- och doftämne, som är den överlägset tydligaste komponenten i vaniljsmaken. Vanillin kan vara naturligt framställt men oftast är det naturidentiskt för att det ska bli billigare.
Produktion [redigera]
Vanillin, eller rättare sagt metylvanillin, eller 4-hydroxi-3-metoxibensaldehyd, kan syntetiseras från olika råvaror:
- från barrvedslignin, som tillhör gruppen polycykliska biopolymerer, och som är den bindande substansen mellan de cellulosahaltiga fibrerna i växter. (För tillverkning av vanillin utgående från lignin måste den högmolekylära ligninsubstansen först utvinnas och därefter brytas ned.)
- från guajakol, som utvinnes från pyrokatekol (tvåvärd fenol) av petrokemiskt ursprung (olja).
- från eugenol, som finns naturligt i kryddnejlikor, och som genom en tvåstegsprocess kan omvandlas till vanillin.
Vanillin från dessa råvaror räknas som en naturidentisk arom. Vanillin från lignin anses ge en mer naturlig vaniljsmak, och även i styrka vara något starkare, än guajakol. Ämnet syntetiserades först 1858 ur tallkåda. En stor tillverkare är norska företaget Borregaard i Sarpsborg.[1]
Se även [redigera]
Referenser [redigera]