Vanillin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vanillin
Strukturformelmolekylmodell
Systematiskt namn 4-Hydroxi-3-metoxibensaldehyd
Kemisk formel C8H8O3
Molmassa 152.15 g/mol
CAS-nummer 121-33-5
SMILES O=CC1=CC(OC)=C(O)C=C1
Egenskaper
Densitet 1.056 g/cm³
Smältpunkt 83 °C
Kokpunkt 285 °C
Faror
NFPA 704

NFPA 704.svg

1
1
0
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Vanillin är ett naturligt smak- och doftämne, som är den överlägset tydligaste komponenten i vaniljsmaken. Vanillin kan vara naturligt framställt men oftast är det artificiellt, men dock naturidentiskt, framställt för att det ska bli billigare.

Produktion[redigera | redigera wikitext]

Vanillin, eller rättare sagt metylvanillin, eller 4-hydroxi-3-metoxibensaldehyd, kan syntetiseras från olika råvaror:

  • från barrvedslignin, som tillhör gruppen polycykliska biopolymerer, och som är den bindande substansen mellan de cellulosahaltiga fibrerna i växter. (För tillverkning av vanillin utgående från lignin måste den högmolekylära ligninsubstansen först utvinnas och därefter brytas ned.)
  • från guajakol, som utvinnes från pyrokatekol (tvåvärd fenol) av petrokemiskt ursprung (olja).
  • från eugenol, som finns naturligt i kryddnejlikor, och som genom en tvåstegsprocess kan omvandlas till vanillin.

Vanillin från dessa råvaror räknas som en naturidentisk arom. Vanillin från lignin anses ge en mer naturlig vaniljsmak, och även i styrka vara något starkare, än guajakol. Ämnet syntetiserades först 1858 ur tallkåda. En stor tillverkare är norska företaget Borregaard i Sarpsborg.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.lantbruk.com/skog/skogsvaniljen-jubilerar