Värmemotstånd

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Värmemotstånd är en egenskap som beskriver ett materialskikts isoleringsförmåga. Det beräknas genom att materialets värmekonduktivitet inverteras och multipliceras med tjockleken på skiktet.

I byggbranschen betecknas värmemotståndet med R och enheten m²·K·W−1 (kvadratmeter och kelvin per watt). Också det inverterade värdet används - Värmegenomgångskoefficient, eller U-värde (försvenskning av U-value eller Ohm value), som beskriver hur god isolering en hel byggnadsdel har. Enheten är W·m−2·K−1 (watt per kvadratmeter och kelvin) och storheten betecknas med U. Ju bättre isolering desto lägre U-värde. En nybyggd yttervägg har ofta ett U-värde mellan 0,10-0,20. Mineralull och Cellulosafiber har bra isoleringsförmåga och därför ett lågt U-värde medan stål leder värme bra och har ett högt U-värde. U-värde betecknades tidigare som K-värde.

Se även[redigera | redigera wikitext]