Värmeledningsförmåga

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Värmeledningsförmåga
Conduction chaleur barreau regime stationnaire.svg
Värmeflödet från den heta till den kalla sidan.
Grundläggande
Alternativnamn Specifik värmeledningsförmåga
Definition Egenskapen hos ett material att leda värme
Storhetssymbol(er)  \lambda,\, \kappa,\, k
Enheter
SI-enhet W/(m · K)
= kg · m · s−3 · K−1
SI-dimension M·L·T−3·Θ−1
Angloamerikansk enhet Btu/(s · ft · °R)
≈ 6 230,64 W/(m · K)
Anmärkningar

Enligt Fouriers lag är värmeflödet J (mängden värmeenergi som passerar på en tidsenhet) genom en stav eller en plåt proportionellt mot tvärsnittsarea S och mot temperaturskillnaden mellan den kalla och den varma sidan ΔT och omvänt proportionellt mot stavens längd (eller plåtens tjocklek) Δx:

J = \kappa \  \frac{S \times \Delta T}{\Delta x}.

I denna formel är \kappa värmeledningsförmågan. Den mäts i SI-enheten W·m-1·K-1 (watt per meter och kelvin).

I metaller beskriver Wiedemann-Franz-lagen proportionaliteten mellan värmeledningsförmåga och elektrisk ledningsförmåga. De flesta elektriska isolatorer är också värmeisolerande. Det finns dock undantag, såsom diamant som har hög värmeledningsförmåga, mellan 1000 och 2600 W·m-1·K-1 (högre än koppar). Aluminiumoxid (safir) är ett annat exempel på ett hårt, isolerande, material med hög ledningsförmåga.

Värmeledningsförmåga hos några vanliga ämnen
Ämne Värmeledningsförmåga
W·m-1·K-1
Silver 427
Koppar 398
Guld 315
Aluminium 238
Mässing 111
Platina 70
Invar 16
Vismut 8,5
Glas 1
Vatten 0,6
Ull 0,050
Luft 0,026

Värmeledningsförmågan ändras med temperaturen. För de flesta ämnen minskar den något med stigande temperatur. Kan även bero på trycket (vid låga tryck).

Värmekonduktivitet i byggsektorn[redigera | redigera wikitext]

För byggnadsmaterial anges isoleringsförmågan som värmekonduktivitet. I detta sammanhang betecknas storheten med λ och kallas därför ofta lambdavärde.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]