Walter Raleigh

Från Wikipedia
Sir Walter Raleigh
FöddAntingen 22 januari 1552 eller 1554
Hayes Barton, East Budleigh, Devonshire, England
Död29 oktober 1618 (cirka 65 år)
London, England
DödsorsakHalshuggning
BegravningsplatsBeddington, Surrey, England
NationalitetEngelsk
Yrke/uppdragFörfattare, poet, soldat, hovman, upptäcktsresande
FöräldrarCatherine Champernowne

Sir Walter Raleigh, alt. Walter Ralegh, född antingen 22 januari 1552 eller 1554 på gården Hayes Barton i East Budleigh, Devon, död 29 oktober 1618 i London, var en engelsk sjömilitär, upptäcktsresande, hovman och författare. Han var aktiv i kolonisationen av Nordamerika. Av den orsaken fick den amerikanska delstaten North Carolinas nya huvudstad år 1792 namnet Raleigh.[1]

Biografi

Raleigh vann efter en rad lyckade militära företag drottning Elisabet I:s gunst och blev adlad 1585. Den 22 mars 1595 blev han den förste europé att upptäcka naturfenomenet La Brea asfaltsjö på ön Trinidad. Han nyttjade då tjäran till att täta sina fartyg. 1596 publicerade han The Discovery of Guiana, i vilken han bland annat beskrev indianfolket Ewaipanoma. Detta folk levde enligt boken i dagens Guyana och Venezuela, saknade huvud och hade ögonen placerade vid axlarna och munnen på bröstkorgen.

1603 anklagades Raleigh för högförräderi mot kung Jakob I och fängslades i Towern. Efter tretton års fångenskap frisläpptes han för att företa en expedition till Sydamerika. Expeditionen, som bland annat innebar att finna El Dorado, misslyckades. Vid återkomsten till England riktades ånyo anklagelser om högförräderi mot Raleigh. Sir Walter Raleigh avrättades genom halshuggning vid Whitehall Palace den 29 oktober 1618.

Referenser

  1. ^ City of Raleigh. North Carolina History Project. Läst 2 maj 2012.