Walter Raleigh
Sir Walter Raleigh | |
Född | Antingen 22 januari 1552 eller 1554 Hayes Barton, East Budleigh, Devonshire, England |
---|---|
Död | 29 oktober 1618 (cirka 65 år) London, England |
Dödsorsak | Halshuggning |
Begravningsplats | Beddington, Surrey, England |
Nationalitet | Engelsk |
Yrke/uppdrag | Författare, poet, soldat, hovman, upptäcktsresande |
Föräldrar | Catherine Champernowne |
Sir Walter Raleigh, alt. Walter Ralegh, född antingen 22 januari 1552 eller 1554 på gården Hayes Barton i East Budleigh, Devon, död 29 oktober 1618 i London, var en engelsk sjömilitär, upptäcktsresande, hovman och författare. Han var aktiv i kolonisationen av Nordamerika. Av den orsaken fick den amerikanska delstaten North Carolinas nya huvudstad år 1792 namnet Raleigh.[1]
Biografi
Raleigh vann efter en rad lyckade militära företag drottning Elisabet I:s gunst och blev adlad 1585. Den 22 mars 1595 blev han den förste europé att upptäcka naturfenomenet La Brea asfaltsjö på ön Trinidad. Han nyttjade då tjäran till att täta sina fartyg. 1596 publicerade han The Discovery of Guiana, i vilken han bland annat beskrev indianfolket Ewaipanoma. Detta folk levde enligt boken i dagens Guyana och Venezuela, saknade huvud och hade ögonen placerade vid axlarna och munnen på bröstkorgen.
1603 anklagades Raleigh för högförräderi mot kung Jakob I och fängslades i Towern. Efter tretton års fångenskap frisläpptes han för att företa en expedition till Sydamerika. Expeditionen, som bland annat innebar att finna El Dorado, misslyckades. Vid återkomsten till England riktades ånyo anklagelser om högförräderi mot Raleigh. Sir Walter Raleigh avrättades genom halshuggning vid Whitehall Palace den 29 oktober 1618.
Referenser
- ^ City of Raleigh. North Carolina History Project. Läst 2 maj 2012.