Weimarklassicismen
Weimarklassicismen (tyska: Weimarer Klassik) betecknar en litterär rörelse i Tyskland, framför allt i Weimar och Jena i övergången mellan 17- och 1800-talet.
Weimarklassicismen i vid bemärkelse avser "de fyra stjärnorna från Weimars" litterära produktion, dvs. Christoph Martin Wieland, Johann Wolfgang Goethe, Johann Gottfried Herder och Friedrich Schiller. Ofta begränsas begreppet till Schillers och Goethes samverkan mellan 1794 och 1805. Weimarklassicismen varade till tiden för Schillers död 1805.
Innehållsmässigt handlade Weimarklassicismen om att etablera en ny humanism. Detta skulle ske på grundval av romantikens, klassicismens och upplysningstidens idéer.