Ytflytare

Från Wikipedia

Ytflytare kallas sådana föremål som flyter i vatten, till exempel barkbitar, grenar, löv. Under vissa förutsättningar kan ytflytare användas för att ge en ungefärlig uppfattning på flödet i ett vattendrag, öppet dike eller en kanal.

Vattenföringsmätningar med ytflytare[redigera | redigera wikitext]

Krav på mätplatsen[redigera | redigera wikitext]

Den valda sträckan ska vara rak, ha jämna tvärsektioner samt ha så få ytstörningar som möjligt.

Ytflytarens utseende[redigera | redigera wikitext]

Ytflytaren bör ges en bredd av 3-5 cm och bör ha ett cirkulärt, kvadratiskt eller åttakantitigt tvärsnitt. För att minimera effekter av vinden, bör ytflytaren tyngas nertill, så att minst 90 % av ytflytarens volym hamnar under vattenytan.

Själva mätningen[redigera | redigera wikitext]

Mätningen bör utföras mellan två tvärsektioner med ett visst avstånd mellan sig. Minimiavståndet bör vara ca 4 meter, varpå hela flytsträckan blir 12 meter. Sedan mäts tiden mellan tvärsektionerna medelst ett tidtagarur eller dylikt.

Utifrån kontinuitetsekvationen kan vattenföringen beräknas enligt följande:

där

q = Vattenföring (m³/s)

C = Empirisk reduktionsfaktor (-)

vy = Ytflytarens medelhastighet (m/s)

Am = Genomsnittlig våt tvärsnittsarea (m²)

Den empiriska reduktionsfaktorn[redigera | redigera wikitext]

Typiska värden på reduktionsfaktorn C
Slänt och botten q < 0,025 m3 0,0025 < q < 0,100 m3 q > 0,100 m3
Tämligen ojämna (steniga och krokiga) 0,54 0,61 0,63
Tämligen jämna (vanligt jorddike) 0,62 0,65 0,75
Mycket jämna (släta brotrummor o.dyl.) 0,70 0,68 0,80

Se även[redigera | redigera wikitext]