Zamoskvoretskajalinjen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Linje 2 Zamoskvoretskajalinjen
MM L2 - Zamoskvoretskaya.png
Zamoskvoretskajalinjens dragning
Tunnelbana Moskvas tunnelbana
Invigd 1938
Sträckning Retjnoj Vokzal ↔ Alma-Atinskaja
Längd 39,9 km
Antal stationer 21
   Zamoskvoretskajalinjen
Unknown BSicon "fexKBHFa"
Chovrino
Unknown BSicon "fKBHFxa"
Retjnoj Vokzal
Unknown BSicon "fBHF"
Vodnij Stadion
Unknown BSicon "fBHF"
Vojkovskaja
Unknown BSicon "fBHF"
Sokol
Unknown BSicon "fBHF"
Aeroport
Unknown BSicon "fBHF"
Dinamo
Unknown BSicon "fBHF" Unknown BSicon "BHF brown"
Belorusskaja
Unknown BSicon "fBHF"
Majakovskaja
Unknown BSicon "fBHF" Unknown BSicon "BHF grey" Unknown BSicon "BHF violet"
Tverskaja
   
Unknown BSicon "fBHF" Urban station on track Station on track
Teatralnaja
   
Unknown BSicon "fBHF" Unknown BSicon "CPICl saffron" Unknown BSicon "CPICr yellow"
Novokuznetskaja
   
Unknown BSicon "fBHF" Unknown BSicon "BHF brown"
Paveletskaja
Unknown BSicon "fBHF"
Avtozavodskaja
Unknown BSicon "fTUNNELe"
Unknown BSicon "feBHF"
Technopark
Unknown BSicon "fWBRÜCKE"
Nagatinskij-bron över Moskvafloden
Unknown BSicon "fTUNNELa"
Unknown BSicon "fBHF"
Kolomenskaja
Unknown BSicon "fCPICl" Unknown BSicon "CPICra teal"
Kasjirskaja
Unknown BSicon "fBHF"
Kantemirovskaja
Unknown BSicon "fBHF"
Tsaritsino
Unknown BSicon "fBHF"
Orechovo
Unknown BSicon "fBHF"
Domodedovskaja
Unknown BSicon "fBHF" Unknown BSicon "KBHFe lime"
Krasnogvardejskaja
Unknown BSicon "fKBHFe"
Alma-Atinskaja


Zamoskvoretskajalinjen (ryska: Замоскворецкая линия) är en tunnelbanelinje i Moskvas tunnelbana. När den öppnade 1938 blev det den tredje linjen i systemet. Den totala längden på linjen är 39,9 km och den har 21 stationer, linjen går i nord-sydlig riktning.

En normal färd längs hela linjen tar 55 minuter. Linjen är underjordisk, med några undantag där den går upp till ytan, framför allt vid den delen av sträckan där linjen korsar Moskvafloden.

Den mest kända stationen på linjen är Majakovskajastationen. Majakovskaja var först i världen med en luftig pelardesign i stället för de mer instängda stationerna med kraftiga pyloner, och är formgiven av arkitekten Aleksej Dusjkin i futuristisk art deco-stil.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Sträckningen i linjens första steg följde Moskvas livligaste transportled, Leningradskij Prospekt, och kopplade 1938 samman de nordvästra distrikten Aeroport och Begovoj och Vitryska stationen med centrum.

Det andra steget, som inte avbröts trots kriget, öppnades 1943 och följde Röda torget söderut under Moskvafloden till den tätbefolkade stadsdelen Zamoskvoretje (därav namnet) och vidare till Paveletskijstationen och ZIL-fabriken (dåvarande ZiS) i sydöstra Moskva.

1964 gjordes en nordlig förlängning utmed Leningrad-riksvägen och Moskvakanalen vid Norra flodstationen. En sydlig förlängning 1969 passerade industriområdet Nagatino och Kolomenskojeparken, resten av förlängningen (stationerna Varsjavskaja och Kachovskaja) knoppades senare av och blev den lilla Kachovskajalinjen. 1984 inleddes en tredje förlängning i två steg, till sydost förbi Tsaritsinoparken och in i bostadsområdena Orekhovo-Borisovo.

Framtida planer[redigera | redigera wikitext]

Norrut ska linjen förlängas till en ny slutstation vid namn Chovrino, denna beräknas stå färdig för trafik andra halvan av 2015. 2015 ska enligt planerna också den nya stationen Technopark stå färdig, vid Moskvafloden mitt på linjen.