Äldre futhark

Stenmaglefyndet från senromersk järnålder med äldre runinskrift.

Äldre futhark (av de inledande runorna: ᚠᚢᚦᚨᚱᚲ, fuþark), även äldre runraden, samgermanska runraden och i viss mån urnordiska runraden, är den äldsta kända runraden. Det nyttjades som skriftsystem av de Germanska folken för de nordgermanska och västgermanska dialekterna under folkvandringstiden. Inristningar har hittats på fynd som smycken, söljor, verktyg, vapen, och även runstenar i Skandinavien, från 100-talet e.Kr till 900-talet e.Kr.

I Skandinavien började runraden förenklas till den Yngre runraden under sena 700-talet, medan Anglo-saxer och Frisier istället utökade den, vilket gav upphov till den Anglo-saxiska futhorcen. Både Anglo-saxisk futhorc och Yngre runraden var i bruk under tidiga medeltiden och högmedeltiden respektive, men kunskap om hur man läste och skrev med äldre runraden glömdes sedan bort fram till 1865 när det avkodades av den norske akademikern Sophus Bugge.

Beskrivning

Äldre futhark (döpt efter ljuden av de första sex runorna: F, U, Þ, A, R, K) har 24 runor, ofta tilldelade tree grupper med åtta runor var; varje grupp kallas en ætt (plural ættir; med betydelsen "ätt").

Den tidigast kända följande listan av runraden kan spåras till cirka 400 e.Kr och hittas på Kylverstenen på Gotland, där endast [ᚠ] och [ᚹ] är delvis inristade men erkända:

[ᚠ]

ᚢ

ᚦ

ᚨ

ᚱ

ᚲ

ᚷ

[ᚹ]

ᚺ

ᚾ

ᛁ

ᛃ

ᛈ

ᛇ

ᛉ

ᛊ

ᛏ

ᛒ

ᛖ

ᛗ

ᛚ

ᛜ

ᛞ

ᛟ

[f]

u

þ

a

r

k

g

[w]

h

n

i

j

p

ï

z

s

t

b

e

m

l

ŋ

d

o

þ motsvarar [θ] eller [ð] (som engelska diagrafen -th-).

ï översätts som æ och kan ha varit en diftong eller vokal såsom [ɪ] eller [æ]. z var proto-germanska [z] och utvecklades till urnordiskans /r₂/ och översätts som ʀ. Resten av bokstäverna motsvarar runornas uttalade ljud.

Två fynd av andra tidigare inristningar finns på Vadstenabrakteaten (numera försvunnen efter stöld från Statens historiska museum) och Mariedammbrakteaten, båda från 500-talet e.Kr. Båda uppvisar den äldre futharken och uppdelningen i tre ätter, med positionerna av ï, p och o, d växlade jämfört med Kylverstenen.

f u þ a r k g w; h n i j ï p z s; t b e m l ŋ o d

Grumpanbrakteaten från 500-talet e.Kr uppvisar futharken och dess tre ätter som funnits på tidigare brakteater, men är delvis ofullständig:

f u þ a r k g w ... h n i j ï p (z) ... t b e m l (ŋ) (o) d