Östfrisiska
| Östfrisiska | |
| saterfriesisch | |
| Talas i |  Tyskland |
|---|---|
| Antal talare | 2000 |
| Status | hotat |
| Språkfamilj | Indoeuropeiska språk
|
| latinska alfabetet | |
| Språkkoder | |
| ISO 639‐3 | stq |
Östfrisiska i ljusblå | |
Östfrisiska, eget namn saterfriesisch, är den östra grenen av den frisiska språkfamiljen. Östfrisiskan är numera nästan utdöd. Endast i den nordvästtyska kommunen Saterland i distriktet Cloppenburg talas i dag en östfrisisk dialekt, saterfrisiska. Saterfrisiska skyddas numera genom Europarådets stadga om landsdels- eller minoritetsspråk.
Östfrisiska ska inte förväxlas med den varietet av plattyska, Ostfriesisch Platt, som numera talas i det tyska landskapet Ostfriesland vid sidan av standardtyska.
Språket skrivs med latinska alfabetet.[1]
Historia[redigera | redigera wikitext]
Tillsammans med västfrisiska och nordfrisiska bildar östfrisiskan den frisiska språkgruppen. De tre frisiska språken härstammar från gammelfrisiskan men har under århundradenas lopp utvecklats i olika riktningar. Östfrisiskan delades in i två grenar: Emsfrisiska som talades i östra Ostfriesland och runt den nederländska staden Groningen och Weserfrisiska som talades i västra Ostfriesland och Butjadingen.
Redan på 1400- och 1500-talen började östfrisiskan ersättas av plattyska och nederländska. Runt 1700 talades östfrisiska antagligen endast av ett fåtal personer i nordöstra delen av den ostfrisiska halvön.
Östfrisiska på Wangerooge och i Saterland[redigera | redigera wikitext]
Två undantag från östfrisiskans försvinnande var området Saterland (Emsfrisiska) och ön Wangerooge (Weserfrisiska ) i Oldenburger Land. Östfrisiskan på Wangerooge dog ut i samband med att befolkningen fick evakueras till Varel i samband med stormfloder år 1854. Den siste talaren av Wangeroogfrisiskan dog 1950 i Varel. I Saterland talas i dag saterfrisiska av cirka 2.000 personer.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”ScriptSource - Saterfriesisch written with Latin script”. scriptsource.org. https://scriptsource.org/cms/scripts/page.php?item_id=wrSys_detail&key=stq-Latn. Läst 6 september 2021.
- H. H. Munske (utg.): Handbuch des Friesischen. Niemeyer, Tübingen 2001
- W. J. Buma (utg.): Die Brokmer Rechtshandschriften (Oudfriese Taal – en Rechtsbronnen 5), Haag 1949.
- F. Holthausen & D. Hofmann: Altfriesisches Wörterbuch, Heidelberg 1985.
- G. Köbler: Altfriesisch-neuhochdeutsches und neuhochdeutsch-altfriesisches Wörterbuch, 1983.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
 |
Wikipedia har en upplaga på Östfrisiska. |