Överintendentsämbetet

Överintendentämbetets sigills avtryck i vax. Kännetecknen för ämbetet är kolonnbasen, vinkelhaken, linjalen, passaren och lodet.

Överintendentsämbetet var ett svenskt statligt ämbetsverk som var verksamt inom administrationen av statens byggnader. Det hade sina rötter i stormaktstidens förvaltningsreformer, blev ett självständigt verk 1810 samt omorganiserades slutligen 1917 till Kungliga Byggnadsstyrelsen.

Statens byggnadsväsen anförtroddes 1697 åt en särskild överintendent och den förste innehavaren av detta ämbete var Nicodemus Tessin d.y.. År 1772 blev Överintendentsämbetet ett kontor inom slottsbyggnadsstaterna och från 1810 ett självständigt ämbetsverk. Det bestod av en överintendent som chef, intendenter samt 1:e och 2:e arkitekter. De sistnämnda hade fram till 1864 titeln "konduktör".

Större delen av de arkitekter som ritade kyrkor under 1800-talet och en bit in på 1900-talet var knutna till överintendentämbetet. Det var vanligt att arkitekter arbetade för ämbetet i början av sin karriär.

Överintendenter

• Nicodemus Tessin d.y., 1697-1728
• Carl Gustaf Tessin, 1728-1741
• Carl Hårleman, 1741-1753
• Carl Johan Cronstedt, 1753-1767
• Carl Fredrik Adelcrantz, 1767-1795
• Carl Fredrik Fredenheim, 1795-1803
• Fredrik Magnus Piper, 1803-1805
• Abraham Niklas Edelcrantz, 1805-1813
• Fredrik Samuel Silverstolpe, 1813-1836
• Fredrik Blom, 1836-1844
• Michael Gustaf Anckarsvärd, 1844-1858
• Gustaf Söderberg, 1858-1864
• Fritz von Dardel, 1864-1882
• Helgo Zettervall, 1882-1897
• Albert Theodor Gellerstedt, 1897-1904
• Carl Möller, 1904-1917

Litteratur

• Mellander, Cathrine (2008). Arkitektoniska visioner under statligt förmynderskap: en studie av Överintendentsämbetets verksamhet och organisation 1818-1917. Nordiska museets handlingar, 0346-8585 ; 135. Stockholm: Nordiska museets förlag. Libris 11201893. ISBN 978-91-7108-528-3