Hoppa till innehållet

Östfrisiska

Från Wikipedia
Östfrisiska
saterfriesisch
Talas iTyskland Tyskland
Antal talare2000
Statushotat
SpråkfamiljIndoeuropeiska språk
latinska alfabetet
Språkkoder
ISO 639‐3stq
Östfrisiska i ljusblå

Östfrisiska, eget namn saterfriesisch, är den östra grenen av den frisiska språkfamiljen. Östfrisiskan är numera nästan utdöd. Endast i den nordvästtyska kommunen Saterland i distriktet Cloppenburg talas i dag en östfrisisk dialekt, saterfrisiska. Saterfrisiska skyddas numera genom Europarådets stadga om landsdels- eller minoritetsspråk.

Östfrisiska ska inte förväxlas med den varietet av plattyska, Ostfriesisch Platt, som numera talas i det tyska landskapet Ostfriesland vid sidan av standardtyska.

Språket skrivs med latinska alfabetet.[1]

Tillsammans med västfrisiska och nordfrisiska bildar östfrisiskan den frisiska språkgruppen. De tre frisiska språken härstammar från gammelfrisiskan men har under århundradenas lopp utvecklats i olika riktningar. Östfrisiskan delades in i två grenar: Emsfrisiska som talades i östra Ostfriesland och runt den nederländska staden Groningen och Weserfrisiska som talades i västra Ostfriesland och Butjadingen.

Redan på 1400- och 1500-talen började östfrisiskan ersättas av plattyska och nederländska. Runt 1700 talades östfrisiska antagligen endast av ett fåtal personer i nordöstra delen av den ostfrisiska halvön.

Östfrisiska på Wangerooge och i Saterland

[redigera | redigera wikitext]

Två undantag från östfrisiskans försvinnande var området Saterland (Emsfrisiska) och ön Wangerooge (Weserfrisiska ) i Oldenburger Land. Östfrisiskan på Wangerooge dog ut i samband med att befolkningen fick evakueras till Varel i samband med stormfloder år 1854. Den siste talaren av Wangeroogfrisiskan dog 1950 i Varel. I Saterland talas i dag saterfrisiska av cirka 2.000 personer.

  • H. H. Munske (utg.): Handbuch des Friesischen. Niemeyer, Tübingen 2001
  • W. J. Buma (utg.): Die Brokmer Rechtshandschriften (Oudfriese Taal – en Rechtsbronnen 5), Haag 1949.
  • F. Holthausen & D. Hofmann: Altfriesisches Wörterbuch, Heidelberg 1985.
  • G. Köbler: Altfriesisch-neuhochdeutsches und neuhochdeutsch-altfriesisches Wörterbuch, 1983.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]