1001 Gaussia
Utseende
1001 Gaussia | |
Animation av omloppsbanan | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | S. Beljavskij |
Upptäcktsplats | Simeiz-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 8 augusti 1923 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1001) Gaussia |
Alternativnamn | 1923 OA, A923 PD, A907 XC, A911 MD[1] |
Uppkallad efter | Carl F. Gauss[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,601 AU |
Perihelium | 2,817 AU |
Halv storaxel | 3,209 AU |
Excentricitet | 0,1221025 |
Siderisk omloppstid | 5,75 år |
Medelomloppshastighet | 16,63 km/s |
Medelanomali | 31,51° |
Inklination | 9,317° |
Longitud för uppstigande nod | 259,1° |
Periheliumargument | 145,7° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 72,7 km |
Synodisk rotationsperiod | 20,9 h |
Albedo | 0,041 |
Absolut magnitud (H) | 9,76[3] |
1001 Gaussia eller 1923 OA[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 8 augusti 1923 av den sovjetiske astronomen Sergej Beljavskij vid Simeiz-observatoriet på Krim. Den har fått sitt namn efter den tyske matematikern Carl F. Gauss.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 72 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1001 Gaussia” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1001. Läst 31 maj 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1001) Gaussia. Springer Berlin Heidelberg. sid. 87. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1002. Läst 31 maj 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|