10579 Diluca
| 10579 Diluca | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | San Vittore-observatoriet |
| Upptäcktsplats | San Vittore-observatoriet |
| Upptäcktsdatum | 20 juli 1995 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (10579) Diluca |
| Alternativnamn | 1995 OE[1] |
| Uppkallad efter | Roberto Di Luca[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,243 AU |
| Perihelium | 2,875 AU |
| Halv storaxel | 3,059 AU |
| Excentricitet | 0,0601416 |
| Siderisk omloppstid | 5,35 år |
| Medelomloppshastighet | 17,03 km/s |
| Medelanomali | 177,1° |
| Inklination | 8,893° |
| Longitud för uppstigande nod | 255,4° |
| Periheliumargument | 209,9° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 11,8 km |
| Albedo | 0,109 |
| Absolut magnitud (H) | 12,53[4] |
10579 Diluca eller 1995 OE[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 20 juli 1995 av San Vittore-observatoriet i Bologna. Den är uppkallad efter amatörastronomen Roberto Di Luca.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 12 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 10579 Diluca” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=10579. Läst 28 juni 2021.
- ^ [a b] ”AstDyS 10579 Diluca” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=10579. Läst 28 juni 2021.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 10579 Diluca” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=10579. Läst 28 juni 2021.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||