Filmformat

Från Wikipedia
(Omdirigerad från 120-film)
Hoppa till: navigering, sök
Jämförelse mellan olika filmformat: APS-, småbild och mellanformat.

Fotografisk film består av ljuskänsligt material som används inom fotografi eller film och finns i många olika filmformat. 120-film och 127-film kallas även rullfilm.

Vanliga filmformat till fotografi[redigera | redigera wikitext]

35 mm[redigera | redigera wikitext]

Detta är den vanligaste filmen till systemkameror, pocketkameror/kompaktkameror och engångskameror. Formatet kallas ibland för småbildsformat. Negativet ger ett bildmått på 24 × 36 mm. Halvformatskameror som till exempel Canon Dial använder samma film men med en hälften så stor bild. På motsvarande rulle film kan man alltså få ut dubbelt så många bilder som med småbildsformatet.

120-film[redigera | redigera wikitext]

120-rullfilm.

120-film är en mellanformatsfilm som ger 8 bilder i formatet 6 × 9 cm, 12 kvadratiska bilder (6 × 6 cm) (Hasselbladskameran), 16 bilder i formatet 4,5 × 6 cm, eller annat beroende på kamera.

Denna film introducerades av Kodak år 1901 som ett alternativ till 117-filmen som introducerades året innan. Filmbredden är densamma, men 120-filmen medger dubbelt så många bilder. Spolarna skiljer sig åt mellan 117 och 120, så 120-film kan inte användas i kameror för 117-film, men tvärtom går bra. Namnet "120" kommer sig av Kodaks system att namnge sina filmformat med nummer, och har således inget att göra med filmbredden. Andra tillverkare kallade formatet för "B2" eller "6×9-film".

Filmen är tejpad på en pappersremsa som skyddar mot ljus och upprullad på en spole. Skyddspapperet har numrering för bildrutor på baksidan, vilket medger användning i kameror med rödfönster på bakstycket istället för mekaniskt räkneverk. I början fanns bara märkningar för formatet 6 × 9, men detta utvidgades till att gälla även nedanstående format. Allteftersom filmen matas fram i kameran spolas den upp på en mottagande rulle, och när hela filmen är exponerad lindas de sista varven av skyddspapperet runt den mottagande spolen med hjälp av kamerans frammatning.

Längden på 220-film är den dubbla jämfört med 120-film, och ger således dubbelt så många bildrutor. Många kameror för mellanformat kan ta både 120- och 220-film, men långt ifrån alla. Den pappersremsa som skyddar filmen mot ljus är på 220-film påtejpad endast i början och slutet av filmen, medan 120-film har papper bakom hela filmen. Detta gör att man med 220-formatet får plats med dubbelt så mycket film på lika tjocka spolar. Eftersom filmen utan papper är mycket tunnare än film med papper bakom måste emellertid kameran ställas om för den nya tjockleken för att inte bilderna ska bli oskarpa.

År 1931 introducerade Kodak 620-film som ett alternativ till 120-filmen. Skillnaden är att 620-filmen har en tunnare spole, med den fördelen att kameror kan göras tunnare. Det är enda skillnaden mellan 620- och 120-film, då själva filmens längd och bredd är densamma. Kodak lade ned tillverkningen av 620-film 1995.

127-film[redigera | redigera wikitext]

Filmformatet 127 finns ej längre i handeln. Det är en 4 cm bred rullfilm som lanserades 1912 av Kodak och som huvudsakligen användes i enkla kameror av typen "Box". Filmen kunde även användas i den tvåögda spegelreflexkameran "Babyflex" från tyska Rollei. Filmformatet hade sin blomstringstid på 1930-talet.

Storformat[redigera | redigera wikitext]

18 × 24 cm, finns hos studiokameror för proffsbruk och äldre kameror som laddas med glasplåtar.

Vanliga filmformat till video och film[redigera | redigera wikitext]

Fotografisk film för rörliga bilder[redigera | redigera wikitext]

Videoband för rörliga bilder[redigera | redigera wikitext]

Analog lagring av bild[redigera | redigera wikitext]

Digital lagring av bild[redigera | redigera wikitext]