12618 Cellarius
| 12618 Cellarius | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (12618) Cellarius |
| Alternativnamn | 6217 P-L, 1980 GG1[1] |
| Uppkallad efter | Andreas Cellarius[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[1] | |
| Epok: 25 februari 2023 | |
| Aphelium | 3,5451 AU |
| Perihelium | 2,6567 AU |
| Halv storaxel | 3,1009 AU |
| Excentricitet | 0,1432 |
| Siderisk omloppstid | 1994,4 d (5,46 år) |
| Medelanomali | 288,732° |
| Inklination | 16,093° |
| Longitud för uppstigande nod | 196,080° |
| Periheliumargument | 12,747° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Absolut magnitud (H) | 13,54 |
12618 Cellarius eller 6217 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Andreas Cellarius.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 12618 Cellarius” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12618. Läst 8 januari 2023.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 12618 Cellarius” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12618. Läst 8 januari 2023.
| |||||||||||