12624 Mariacunitia
| 12624 Mariacunitia | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 17 oktober 1960 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (12624) Mariacunitia |
| Alternativnamn | 9565 P-L, 1995 SV4, 1988 SZ3[1] |
| Uppkallad efter | Maria Cunitz[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[1] | |
| Epok: 25 februari 2023 | |
| Aphelium | 2,6328 AU |
| Perihelium | 1,9745 AU |
| Halv storaxel | 2,3037 AU |
| Excentricitet | 0,1428 |
| Siderisk omloppstid | 1277,1 d (3,49 år) |
| Medelanomali | 313,193° |
| Inklination | 4,398° |
| Longitud för uppstigande nod | 138,793° |
| Periheliumargument | 208,364° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Absolut magnitud (H) | 14,87 |
12624 Mariacunitia eller 9565 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 17 oktober 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter den tyska astronomen Maria Cunitz.[2]
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 12624 Mariacunitia” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12624. Läst 8 januari 2023.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 12624 Mariacunitia” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12624. Läst 8 januari 2023.
| |||||||||||