12654 Heinofalcke
| 12654 Heinofalcke | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 16 oktober 1977 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (12654) Heinofalcke |
| Alternativnamn | 4118 T-3, 1980 FL2[1] |
| Uppkallad efter | Heino Falcke[1] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
| Omloppsbana[1] | |
| Epok: 25 februari 2023 | |
| Aphelium | 3,3919 AU |
| Perihelium | 2,7628 AU |
| Halv storaxel | 3,0773 AU |
| Excentricitet | 0,1022 |
| Siderisk omloppstid | 1971,6 d (5,39 år) |
| Medelanomali | 175,988° |
| Inklination | 11,740° |
| Longitud för uppstigande nod | 178,104° |
| Periheliumargument | 169,258° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Absolut magnitud (H) | 13,84 |
12654 Heinofalcke eller 4118 T-3[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 16 oktober 1977 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter radioastronomen Heino Falcke.[1]
Den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g] ”JPL Small-Body Database Browser 12654 Heinofalcke” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12654. Läst 15 januari 2023.
- ^ [a b] ”AstDyS 12654 Heinofalcke” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=12654. Läst 15 januari 2023.
| |||||||||||