1695 Walbeck
Utseende
| 1695 Walbeck | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Liisi Oterma |
| Upptäcktsplats | Storheikkilä observatorium |
| Upptäcktsdatum | 15 oktober 1941 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (1695) Walbeck |
| Alternativnamn | 1941 UO, 1964 QA, 1964 RE[1] |
| Uppkallad efter | Henrik Johan Walbeck[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,591 AU |
| Perihelium | 1,980 AU |
| Halv storaxel | 2,785 AU |
| Excentricitet | 0,2892628 |
| Siderisk omloppstid | 4,65 år |
| Medelomloppshastighet | 17,85 km/s |
| Medelanomali | 121,2° |
| Inklination | 16,68° |
| Longitud för uppstigande nod | 218,4° |
| Periheliumargument | 139,4° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 18,9 km |
| Synodisk rotationsperiod | 5,1 h |
| Albedo | 0,042 |
| Absolut magnitud (H) | 12,63[3] |
1695 Walbeck eller 1941 UO[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 15 oktober 1941 av den finska astronomen Liisi Oterma vid Storheikkilä observatorium. Den har fått sitt namn efter den finske astronomen Henrik Johan Walbeck.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 18 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 ”JPL Small-Body Database Browser 1695 Walbeck” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1695. Läst 27 september 2017.
- 1 2 Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1695) Walbeck. Springer Berlin Heidelberg. sid. 135. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1696. Läst 27 september 2017
- 1 2 Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||