2039 T-2
| 13894 2039 T-2 | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 29 september 1973 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (13894) 2039 T-2 |
| Alternativnamn | 2039 T-2, 1998 QY18[1] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Vesta-asteroid[2] |
| Omloppsbana[1] | |
| Epok: 13 september 2023 | |
| Aphelium | 2,4839 AU |
| Perihelium | 2,2333 AU |
| Halv storaxel | 2,3586 AU |
| Excentricitet | 0,0531 |
| Siderisk omloppstid | 1323,1 d (3,62 år) |
| Medelanomali | 100,842° |
| Inklination | 6,590° |
| Longitud för uppstigande nod | 359,624° |
| Periheliumargument | 188,345° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Synodisk rotationsperiod | 5,9 h |
| Absolut magnitud (H) | 14,22 |
2039 T-2[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 29 september 1973 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet.
Den tillhör asteroidgruppen Vesta.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 2039 T-2” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=13894. Läst 7 december 2023.
- ^ [a b] ”AstDyS 2039 T-2” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=13894. Läst 7 december 2023.
| |||||||||||