2313 Aruna
| 2313 Aruna | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Henry L. Giclas |
| Upptäcktsplats | Lowell-observatoriet |
| Upptäcktsdatum | 15 oktober 1976 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (2313) Aruna |
| Alternativnamn | 1976 TA, 1949 TE, 1972 RA1, 1980 QB[1] |
| Uppkallad efter | Aruṇa[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,921 AU |
| Perihelium | 1,992 AU |
| Halv storaxel | 2,457 AU |
| Excentricitet | 0,1891826 |
| Siderisk omloppstid | 3,85 år |
| Medelomloppshastighet | 19,00 km/s |
| Medelanomali | 293,4° |
| Inklination | 1,840° |
| Longitud för uppstigande nod | 229,6° |
| Periheliumargument | 108,7° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 15,0 km |
| Synodisk rotationsperiod | 8,9 h |
| Albedo | 0,045 |
| Absolut magnitud (H) | 13,09[4] |
2313 Aruna eller 1976 TA[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 15 oktober 1976 av den amerikanske astronomen Henry L. Giclas vid Lowell-observatoriet. Den är uppkallad efter Aruṇa i indisk mytologi.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 15 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2313 Aruna” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2313. Läst 21 mars 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 2313 Aruna” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2313. Läst 11 november 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2313) Aruna. Springer Berlin Heidelberg. sid. 188. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2314. Läst 21 mars 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||