4123 Tarsila
| 4123 Tarsila | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Henri Debehogne |
| Upptäcktsplats | La Silla-observatoriet |
| Upptäcktsdatum | 27 augusti 1986 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (4123) Tarsila |
| Alternativnamn | 1986 QP1, 1975 GF1, 1977 VC2, 1977 VK, 1982 UJ10[1] |
| Uppkallad efter | Tarsila do Amaral[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Koronis-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,017 AU |
| Perihelium | 2,652 AU |
| Halv storaxel | 2,835 AU |
| Excentricitet | 0,0645214 |
| Siderisk omloppstid | 4,77 år |
| Medelomloppshastighet | 17,69 km/s |
| Medelanomali | 78,44° |
| Inklination | 2,747° |
| Longitud för uppstigande nod | 55,14° |
| Periheliumargument | 0,9108° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 6,4 km |
| Albedo | 0,291 |
| Absolut magnitud (H) | 13,15[4] |
4123 Tarsila eller 1986 QP1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 27 augusti 1986 av den belgiske astronomen Henri Debehogne vid La Silla-observatoriet. Den är uppkallad efter den brasilianska konstnären Tarsila do Amaral.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 6 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Koronis.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4123 Tarsila” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4123. Läst 7 februari 2019.
- ^ [a b] ”AstDyS 4123 Tarsila” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=4123. Läst 7 november 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 4123 Tarsila” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4123. Läst 7 februari 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||