4385 Elsässer
Utseende
4385 Elsässer | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (4385) Elsässer |
Alternativnamn | 2534 P-L, 1977 QE2, 1977 RZ2, 1987 KA5[1] |
Uppkallad efter | Hans F. Elsässer[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Themis-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 5 juli 2021 | |
Aphelium | 3,748 AU |
Perihelium | 2,580 AU |
Halv storaxel | 3,164 AU |
Excentricitet | 0,1845272 |
Siderisk omloppstid | 5,63 år |
Medelomloppshastighet | 16,74 km/s |
Medelanomali | 252,9° |
Inklination | 0,5762° |
Longitud för uppstigande nod | 61,05° |
Periheliumargument | 310,7° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 10,8 km |
Siderisk rotationsperiod | 5,5 h |
Albedo | 0,166 |
Absolut magnitud (H) | 13,01[4] |
4385 Elsässer eller 2534 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter den tyske astronomen Hans F. Elsässer.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 10 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Themis.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4385 Elsässer” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4385. Läst 31 mars 2019.
- ^ [a b] ”AstDyS 4385 Elsässer” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=4385. Läst 16 juni 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 4385 Elsässer” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4385. Läst 31 mars 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 20 augusti 2021.
|