4589 McDowell
| 4589 McDowell | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | K. Reinmuth |
| Upptäcktsplats | Heidelberg |
| Upptäcktsdatum | 24 juli 1933 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (4589) McDowell |
| Alternativnamn | 1933 OB, 1975 VC2, 1986 NH, 1989 GY[1] |
| Uppkallad efter | Jonathan McDowell[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,888 AU |
| Perihelium | 1,980 AU |
| Halv storaxel | 2,434 AU |
| Excentricitet | 0,1864623 |
| Siderisk omloppstid | 3,8 år |
| Medelomloppshastighet | 19,09 km/s |
| Medelanomali | 83,79° |
| Inklination | 2,274° |
| Longitud för uppstigande nod | 199,8° |
| Periheliumargument | 151,9° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 6,3 km |
| Synodisk rotationsperiod | 3,4 h |
| Albedo | 0,120 |
| Absolut magnitud (H) | 14,07[4] |
4589 McDowell eller 1933 OB[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 24 juli 1933 av den tyske astronomen Karl Wilhelm Reinmuth i Heidelberg. Den har fått sitt namn efter den brittiske astronomen Jonathan McDowell.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 6 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4589 McDowell” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4589. Läst 18 juni 2017.
- ^ [a b] ”AstDyS 4589 McDowell” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=4589. Läst 20 juni 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (4589) McDowell. Springer Berlin Heidelberg. sid. 395. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_4518. Läst 18 juni 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||