729 Watsonia
| 729 Watsonia | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | J. H. Metcalf |
| Upptäcktsplats | Winchester |
| Upptäcktsdatum | 9 februari 1912 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (729) Watsonia |
| Alternativnamn | 1912 OD, A912 CE, 1944 DP[1] |
| Uppkallad efter | James C. Watson[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Watsonia-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,028 AU |
| Perihelium | 2,493 AU |
| Halv storaxel | 2,760 AU |
| Excentricitet | 0,0969483 |
| Siderisk omloppstid | 4,59 år |
| Medelomloppshastighet | 17,93 km/s |
| Medelanomali | 294,0° |
| Inklination | 18,05° |
| Longitud för uppstigande nod | 124,3° |
| Periheliumargument | 87,51° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 50,0 km |
| Synodisk rotationsperiod | 25,23 h |
| Albedo | 0,133 |
| Absolut magnitud (H) | 9,41[4] |
729 Watsonia eller 1912 OD[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 9 februari 1912 av den amerikanske astronomen Joel Hastings Metcalf i Winchester. Den har fått sitt namn efter den var en kanadensisk-amerikanska astronomen James C. Watson.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 50 kilometer. Den tillhör och har givit namn åt asteroidgruppen Watsonia.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 729 Watsonia” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=729. Läst 7 december 2016.
- ^ [a b] ”AstDyS 729 Watsonia” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=729. Läst 21 augusti 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (729) Watsonia. Springer Berlin Heidelberg. sid. 70. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_730. Läst 15 december 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||