Ablution
Ablution (av latin ablurere, avtvätta) innebär ceremoniell tvagning. Hos romarna renade sig förrättaren före offringen.
I de kyrkliga traditionerna, sedan 900-1000-talet, omfattar ablutionen sköljning av kalken i vin och vatten omedelbart efter nattvarden.[1] Samtidigt tvagar prästen fingrarna med vin och vatten, vilket kallas purifikation.[2] Enligt den romersk-katolska liturgin, som bygger på Pius V:s missale, tvås kalken först med vin, därefter renas kalken och celebrantens fingrar i vin blandat med vatten.[3] Denna rit, som ytterst måste gå tillbaka på primitiv fruktan för det profanas beröring med det heliga, har praktiserats sedan långa tider tillbaka. Ett fast moment i mässan blev den dock först under senare hälften av medeltiden.[4]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg: Nya kyrkokalendern, Verbum Förlag AB, 1983, ISBN 9152602974
- ^ Ablution i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
- ^ Davies, John Gordon; Hellerström A. O. T. (1968). Liturgiskt handlexikon. Stockholm: Verbum. Libris 710376
- ^ Svensk Uppslagsbok, Band 1, 1947-1955.