Adila Bayhum
| Adila Bayhum-al-Jazairi | |
| Född | 1900 |
|---|---|
| Död | 1975 |
| Medborgare i | Syrien |
| Sysselsättning | Politiker |
| Redigera Wikidata | |
Adila Bayhum-al-Jazairi, född 1900, död 1975, var en syrisk-libanesisk feminist, filantrop, självständighetsaktivist och politiker.
Beirut[redigera | redigera wikitext]
Hon tillhörde en förmögen familj i Beirut. Hon var verksam som journalist i tidningen Fata al-Arabi, och kritiserade Osmanska rikets deltagande i första världskriget. När guvernör Jamal Pasha inbjöd en delegation kvinnor att framlägga klagomål, bad hon om en förening för att hjälpa krigets offer. Guvernören grundade ett barnhem, som hon fick överinseendet för. Tillsammans med Salma al-Sayyigh och Ibtihaj Qaddura grundade hon 1918 yrkesskolan Nadi al-Banat al-Muslimat för flickor.[1] Hon gifte sig 1922 med en medlem av familjen Jaza'iri och bosatte sig i Damaskus.
Feminist[redigera | redigera wikitext]
Hon var 1928 medgrundare till Syrian Women’s Union.[2] Hon var dess ordförande 1933-1967 och hedersordförande 1967-1975. Hon deltog som Syriens representant i kvinnokonferensen i Egypten 1938. Hon var 1927 medgrundare till Damascus Women's Awakening Society.[1] Hon förespråkade kvinnors rätt att rösta och väljas till politiska ämbeten, men förespråkade först självständighet, sedan kvinnors rättigheter.[1] Hon grundade sällskapet Dawhet al-Adab 1928, som samma år bildade en berömd arabnationalistisk flickskola med samma namn.[1]
Under denna tid kampanjade många syriska feminister mot slöjan som ett redskap för könssegregation. Adila Bayhum bar själv inte slöja, men deltog dock inte i denna kampanj. Hon hamnade ändå på kollissionskurs med islamiströrelsen al-Gharra i frågan. Islamisterna ansåg att hon också alla andra kvinnor borde hålla sig hemma och inte delta i det offentliga livet. När al-Gharra fick veta att kvinnor förväntades ta av sig slöjorna på en välgörenhetstillställning hos Adila Bayhum 1943, hotade de med att attackera och tända eld på byggnaden.[1] Hon svarade med att sluta donera mjölk till stadens fattigkvarter under 24 timmar. Resultatet blev att fattigkvarteren gjorde upplopp och framgångsrikt krävde att al-Gharra skulle lämna Adila Bayhum ifred.[1]
Hon stödde Husni al-Zaim, som lovade henne att införa kvinnlig rösträtt (reformen gick dock inte igenom förrän 1953).[1] Presidenten utnämnde henne 1960 till ordförande för African-Asian Arab Women's Association.
Nationalist[redigera | redigera wikitext]
Under druser-ledaren Sultan al-Atrash' uppror mot fransmännen 1925, stödde hon rebellerna med att smuggla mat till dem. Hon hjälpte också rebellernas änkor och barn genom välgörenhet. Mellan 1930 och 1936 var hon verksam inom självständighetspartiet National Bloc som insamlare av bidrag.
I januari 1945 arrangerade hon den största kvinnomarschen i Syriens historia, som protest mot fransmännens vägran att diskutera självständighet, vilket gjorde att deltagarna blev slagna av fransk polis. För detta tilldelades hon medalj av Syriens första president Quwatli 1946.[1]
Hon stödde den syrisk-egyptiska unionen 1958-1961.
Hon utnämndes 1971 av presidenten till parlamentet.[3]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Sami M. Moubayed: Steel & Silk: Men and Women who Shaped Syria 1900-2000 430-432
- Sami Moubayed: The Makers of Modern Syria: The Rise and Fall of Syrian Democracy 1918-1958
- Sami Moubayed: Under the Black Flag: An Exclusive Insight into the Inner Workings of ISIS
- Fruma Zachs, Sharon Halevi: Gendering Culture in Greater Syria: Intellectuals and Ideology in the Late
- James A. Reilly: Fragile Nation, Shattered Land: The Modern History of Syria
- Ghada Hashem Talhami: Historical Dictionary of Women in the Middle East and North Africa
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g h] Sami M. Moubayed: Steel & Silk: Men and Women who Shaped Syria 1900-2000 430-432
- ^ Ghada Hashem Talhami: Historical Dictionary of Women in the Middle East and North Africa 187
- ^ Sami Moubayed: Under the Black Flag: An Exclusive Insight into the Inner Workings of ISIS 33