Adios Butler

Från Wikipedia
Adios Butler
SmeknamnThe Butler
KönHingst
FöddUSA 1956
DödUSA 1983 (27 år)
FärgBrun
RasAmerikansk standardhäst
SportPassgångssport
Aktiva år1959–1961
Härstamning
EfterAdios
UndanDebby Hanover
UndanefterBilly Direct
UppfödareR. C. Carpenter, Chester, New York
Personal
TränarePaige H. West
KuskClint Hodgins
ÄgareUSA Paige H. West & Angelo Pellillo
Karriär
Antal starter50 st
Antal segrar37 st
Segerprocent74 %
Startprissumma509 875 USD
Större segrar i urval
Cane Pace (1959)
Little Brown Jug (1959)
Messenger Stakes (1959)
Utmärkelser
Triple Crown of Harness Racing for Pacers (1959)
American Harness Horse of the Year (1960, 1961)
United States Harness Racing Hall of Fame (1990)
Hästsportsportalen
Passgångssport i Nordamerika

Adios Butler, född 1956, död 1983, var en amerikansk standardhäst som tävlade i nordamerikansk passgångssport. Han är mest känd för att ha varit den första hästen som vann Triple Crown of Harness Racing for Pacers.[1]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Adios Butler var en avkomma av den framgångsrika avelshingsten Adios, och stoet Debby Hanover. Under sin tävlingskarriär tränades Adios Butler av Paige H. West och kördes av Clint Hodgins 1959 segrade Adios Butler i Cane Pace, Little Brown Jug (där han blev den första hästen att segra på under 2 minuter) samt Messenger Stakes (på banrekord). Han blev därmed den första passgångaren att ta titeln Triple Crown of Harness Racing for Pacers.[1]

1960 såldes en andel i Adios Butler till ägare i Ohio, men han fortsatte ändå tränas av Paige H. West. Efter ägarbytet kördes han av Eddie Cobb. Följande år förlorade han endast ett lopp på en tung banan, men sprang senare sin rekordtid på 1:54.3 (1.11,3), vilket då var den snabbaste tiden någonsin inom sulkysport. Adios Butler utsågs till American Harness Horse of the Year både 1960 och 1961.[2]

Avelskarriär[redigera | redigera wikitext]

Efter tävlingskarriärens slut 1961, stod han som avelshingst på Fair Chance Farms in Washington Court House i Ohio.

Som avelshingst är Adios Butler far till passgångarna Honest Story, Pantry Man, El Patron, Escondido, Van Kirk, Uncle Frank, Ocean Mouth, Dean Butler, Lord Butler, Trial Lawyer, samt många fler.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Sport: The Butler”. TIME Magazine. 30 juni 1961. Arkiverad från originalet den 4 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110204203713/http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,895435,00.html. Läst 12 augusti 2010. 
  2. ^ ”ADIOS BUTLER | Harness Museum”. harnessmuseum.com. https://harnessmuseum.com/content/adios-butler. Läst 23 juli 2020.