Aemilia (vestal)

Från Wikipedia

Aemilia, död 114 f.Kr., var en romersk vestal.[1]

Aemilia var en medlem av den romerska familjen Aemilii. Hon var en av de åtalade i den berömda rättegången år 115 f.Kr., när tre vestaler, Aemilia, Marcia och Licinia, åtalades för att ha brutit mot sina kyskhetslöften. Eftersom de var vestaler uppfattades detta som ett mycket allvarligt religiöst brott: ett helgerån.

Aemilia specifikt anklagades för att ha ingått ett flertal sexuella förbindelser, bland annat med den romerska riddaren Lucius Veturius, som var den som först hade förfört henne. Hon ska sedan ha uppmuntrat och medverkat till att hennes kolleger Marcia och Licinia även de bröt sina löften och inledde sexuella förbindelser med män, vänner till hennes älskare. Marcia ska endast ha haft en enda älskare, medan Aemilia och Licinia hade ett flertal vardera. De åtalades efter anmälan av deras slav Manius, som hade hjälpt dem men inte fått den frigivning han hade utlovats i utbyte: Manius påstod också att deras förbindelser var både kända och tolererade av Roms aristokrati.

Efter en sensationell rättegång dömdes Aemilia som skyldig av Pontifex Maximus Lucius Caecilius Metellus Dalmaticus och dömdes till döden genom levande begravning. Marcia och Licinia blev båda frikända i denna första rättegång, något som dock upprörde allmänheten efter Manius vittnesmål om att aristokratin hade känt till men ignorerat brotten. Rättegången mot Marcia och Licinia öppnades därför på nytt året därpå av folktribunen Sextus Peducaeus, efter att folktribunen hade tagit det ovanliga steget att ha flyttat fallet från pontiffen till Lucius Cassius Longinus Ravilla, varefter även de dömdes som skyldiga och avrättades.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Elimar Klebs: Aemilia 153. In: Paulys Realencyclopädie der classischen Altertumswissenschaft (RE). Band I,1, Stuttgart 1893, Sp. 590 f.