Vestal

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vestal. Gravyr av Frederick Leighton, cirka 1890.

Vestalerna var gudinnan Vestas prästinnor i antikens Rom och hade till uppgift att i Vestas tempel vakta och vårda den heliga elden som brann dag och natt. Dessutom fullgjorde de andra religiösa funktioner och deltog i offentliga ceremonier. De hade rätt att benåda brottslingar, och det var belagt med dödsstraff att förgripa sig på en vestal.

Vestalerna var alltid sex till antalet, högättade och utvalda i ung ålder. De levde ett privilegierat liv, men enligt stränga regler. De avgav bland annat kyskhetslöfte och brott mot detta bestraffades med levande begravning. De måste iaktta kyskhet fram till 40 års ålder.[1] Därefter kunde de lämna tjänsten och gifta sig om de ville. De var högt aktade och satt på hedersplats vid teaterföreställningar.

År 391 lät Theodosius I släcka den eviga elden i Vestatemplet och förbjöd vestalerna att fortsätta sin verksamhet.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Livius Andra boken kap 42

Källor[redigera | redigera wikitext]