Aila Meriluoto

Aila Meriluoto
	Aila Meriluoto
	Aila Meriluoto, 1950.
Född	Aila Marjatta Meriluoto; 10 januari 1924; Pieksämäki, Finland
Död	21 oktober 2019 (95 år); Helsingfors
Medborgare i	Finland
Sysselsättning	Poet, författare, översättare
Make	Lauri Viita; (g. 1948–1956); Jouko Paakkanen; (g. 1979–2004)
Utmärkelser
	Kalevi Jäntti-priset (1947); Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1962); Aleksis Kivipriset (2002); Savoniapriset (2002)
	Redigera Wikidata

Aila Marjatta Meriluoto-Paakkanen, född Meriluoto den 10 januari 1924 i Pieksämäki, död 21 oktober 2019 i Helsingfors,^[8] var en finländsk författare,^[9] en av de första representanterna för den nya lyriken samt en av de mest betydande kvinnliga lyrikerna i efterkrigstidens Finland.^[10]

Biografi

Meriluoto föddes i Pieksämäki 1924. Hennes far var rektor och hennes mor lektor. Hon tog studentexamen 1943 och studerade vid Helsingfors universitet 1943–1947.^[11]

Meriluoto var gift med Lauri Viita 1948–56. De träffades 1947 och gifte sig med presidentens tillstånd, då han hade inte varit skild två år från sin tidigare fru. Meriluoto hjälpte till att skriva rent Viitas Moreeni (1950), som blev en framgång, medan Meriluotos eget skapande krympte. De bodde först i Pieksämäki, sedan från 1951 på en ö i Ruovesi och från 1952 i Helsingfors. Förlaget såg till att placera Viita på mentalsjukhuset i Lapinlahti. De fick ytterligare två barn. Viita diagnosticerades som schizofren 1955 och paret skildes 1956. De fick totalt fyra barn.^[12]

Hon bodde i Sverige 1962–74.^[9] Hon gifte om sig 1979 med nationalekonomen och professorn Jouko Paakkanen^(fi) (1928–2004).

Författarskap

I hennes debutsamling Lasimaalaus ("Glasmåleriet", 1946), som blev en stor framgång, hördes för första gången efterkrigsungdomens röst. Vidare har hon gett ut samlingarna Kootut runot ("Samlade dikter", 1976) och Ruusujen sota ("Rosornas krig", 1988).

År 2001 kom memoarboken Mekko meni taululle ("Klänningen gick till tavlan").^[10] Likaså skrev Meriluoto en biografi över sin förre man, Lauri Viita.

Meriluoto skrev två romaner som handlar om invandrare och krigsbarn.^[11]där den första Peter-Peter: Dokument kring en kärlekshistoria finns på svenska. Den handlar om en kärlekshistoria i Sverige mellan en ensamstående mamma och en medelålders man. Meriluoto har avslöjat att förebilderna är hon själv och den etniske författaren Ivar Grünthal^(et).^[13] Den andra romanen Kotimaa kuin mies (1977, "Hemland som en man") handlar om ett före detta finskt krigsbarn som invandrar till Sverige.^[14] Den förstnämnda romanen filmades 1972 som Haluan rakastaa Peter ("Jag vill älska Peter") med Matti Kassila som regissör och Panu Rajala som manusförfattare.^[13]

Meriluoto har också verkat som översättare och skrivit barn- och ungdomslitteratur.^[10]

Hon erhöll Pro Finlandia-medaljen 1962^[15] och fick Aleksis Kivipriset 2002^[16], samt Den dansande björnen 2002^[17].

Bibliografi

Poesi

Lasimaalaus : runoja, WSOY, 1946
Sairas tyttö tanssii : runoja, WSOY, 1953
Valikoima runoja, WSOY, 1958
Pahat unet, WSOY, 1958
Portaat : runoja, WSOY, 1961
Asumattomiin : runoja, WSOY, 1963
Tuoddaris : runoja, WSOY, 1965
Silmämitta : runoja, WSOY, 1969
Elämästä, WSOY, 1972
Kootut runot, WSOY, 1976
Varokaa putoilevia enkeleitä : runoja, WSOY, 1977
Talvikaupunki : runoja, WSOY, 1980
Ruusujen sota : runoja, WSOY, 1988
Kimeä metsä, WSOY, 2002
Miehen muotoinen aukko, WSOY, 2005
Tämä täyteys, tämä paino, WSOY, 2011

Romaner

Kotimaa kuin mies, WSOY, 1977
Peter-Peter : erään rakkauden asiapaperit, WSOY, 1971
- Peter-Peter: Dokument kring en kärlekshistoria, [översättning från finska av Thomas Warburton], 1972
Sisar vesi, veli tuli : spänningsroman, WSOY, 1979

Självbiografier

Lasimaalauksen läpi : Lasimaalaus ja päiväkirja vuosilta 1944-47, WSOY, 1986
Vaarallista kokea : päiväkirjat vuosilta 1953-1975, WSOY, 1996
Mekko meni taululle, WSOY, 2001
Tältä kohtaa : päiväkirja vuosilta 1975-2004, Siltala, 2010

Biografier

Lauri Viita : legenda jo eläessään, WSOY, 1974

Barn- och ungdomsromaner

Pommorommo, WSOY, 1956
Meidän linna, WSOY, 1968

Översättningar

Harry Martinson tillsammans med sin översättare till finska Aila Meriluoto runt 1960.

Gunnel Beckman: Tyttö vailla nimeä (Flickan utan namn), 1971
Thorbjørn Egner: Kasper, Jesper ja Joonatan : kolme iloista rosvoa (Folk og røvere i Kardemomme by), 1997
Johann Wolfgang Goethe: Taru Käärmeestä ja Liljasta(Das Märchen), 1982
Edith Holden^(en): Nuoren naisen päiväkirja luonnontapahtumista 1906, (The country diary of an Edwardian lady.), översättning av dikterna, 1979[1906]
Astrid Lindgren: Se Eemeli, se Eemeli (Den där Emil), 1973
Astrid Lindgren: Vaahteramäen Eemeli ( Emil i Lönneberga), 1970
Astrid Lindgren: Eemelin uudet metkut (Nya hyss av Emil i Lönneberga), 1971
Astrid Lindgren: Eemelin kootut metkut, översatt tillsammans med Kerttu Piskonen (Stora Emil-boken), 1972
Astrid Lindgren: Eemelin suuri kuvakirja, översatt tillsammans med Kerttu Piskonen, 2004
Harry Martinson: Kulkijan pilvilinnat, Aniara (Vägen till Klockrike, Aniara), 1976
Gunhild Sehlin: Marian pieni aasi (Marias lilla åsna)

Utmärkelser

Statspriset för litteratur 1947, 1953 och 1959
Kalevi Jäntti-priset 1947
F. E. Sillanpää-priset 1958
V. A. Koskenniemi-priset 1960
Pro Finlandiamedaljen 1962^[15]
Statspriset för litteratur till översättare 1975
Statlig konstnärspension 1986
Finlands författarförbunds hederspris 1998
Savonialitteraturpriset 2002
Yles Den dansande björnen 2002^[17]
Aleksis Kivipriset 2002^[16]

Källor

^ Internet Movie Database, IMDb-ID: nm0580772 co0047972, läst: 8 juli 2016.^{[källa från Wikidata]}
^ Internet Speculative Fiction Database, ISFDB författar-ID: 257996, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: meriluoto-aila.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Runoilija Aila Meriluoto on kuollut (på finska), Yle, Yle Nyheter, 22 oktober 2019, läs online, läst: 22 oktober 2019.^{[källa från Wikidata]}
^ Libris, 15 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.^{[källa från Wikidata]}
^ Savonia-palkinto (på finska), Kuopio, läs online, läst: 1 maj 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Savonia-palkinto (på finska), Boksampo, läs online, läst: 1 maj 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Runoilija Aila Meriluoto on kuollut (finska)
^ [a b] Meriluoto, Aila i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
^ [a b c] ”Aila Meriluoto”. Store norske leksikon. http://snl.no/Aila_Meriluoto. Läst 9 mars 2013.
^ [a b] Tarkka, Pekka (1980). Suomalaisia nykykirjailijoita. Helsingfors: Tammi. sid. 114. ISBN 951-30-9197-X
^ Eeva-Kaarina Kolsi (8 november 2020). ””Olemmeko taivaassa vai helvetissä?”” (på finska). Ilta-Samonat. https://www.is.fi/viihde/art-2000007364865.html.
^ [a b] Hannamari Ahonen (22 oktober 2019). ”Elämäkerran kirjoittaja Panu Rajala: "Aila Meriluoto oli sodanjälkeisen nuoruuden elämäntahdon tulkki" – Esikoiskokoelma Lasimaalaus kuvaa nuorison halua mennä eteenpäin ja unohtaa sota” (på finska). Forssan Lehti. https://www.forssanlehti.fi/uutiset/elamakerran-kirjoittaja-panu-rajala-aila-meriluoto-oli-sodanjalkeisen-nuoruuden-elamantahdon-tulkki-esikoiskokoelma-lasimaalaus-kuvaa-nuorison-halua-menna-eteenpain-ja-unohtaa-sota-417470. Läst 13 mars 2021.
^ ”Kotimaa kuin mies”. Legimus. https://www.legimus.se/work/details?workId=62ca6b05-3de4-4685-b592-a4fb009d1cc7. Läst 13 mars 2021.
^ [a b] ”Suomen Leijonan Pro Finlandia -mitalin saajat 1945–2015” (på finska). Ordenskansliet Ständerhuset. Arkiverad från originalet den 12 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180612143515/http://www.ritarikunnat.fi/index.php/fi/ritarikunnat/rekisterit/173-suomen-leijonan-pro-finlandia-mitalin-saajat-1945-2015. Läst 19 maj 2016.
^ [a b] ”Myönnetyt apurahat ja palkinnot”. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. http://www.finlit.fi/fi/tutkimus/hae-apurahaa/myonnetyt-apurahat-ja-palkinnot. Läst 5 juli 2016.
^ [a b] Marit Lindqvist (5 april 2013). ”Den dansande björnen 20 år - Jubileumsår för Yles lyrikpris”. Yle. https://svenska.yle.fi/artikel/2013/04/05/den-dansande-bjornen-20-ar-jubileumsar-yles-lyrikpris. Läst 5 januari 2020.

Vidare läsning

Rajala, Panu (2010). Lasinkirkas, hullunrohkea: Aila Meriluodon elämästä ja runoudesta. WSOY

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Aila Meriluoto.
Bilder & media
Aila Meriluoto i Libris

[c29e179f238b9aa62dede50bdf6071d6e8e4e135-1] Internet Movie Database, IMDb-ID: nm0580772 co0047972, läst: 8 juli 2016.^{[källa från Wikidata]}

[714e756ba51e614f5814e773120d8770c327ca2d-2] Internet Speculative Fiction Database, ISFDB författar-ID: 257996, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[8bcfdbb0e2df09bef56de2fa81900e3e9bea1539-3] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: meriluoto-aila.^{[källa från Wikidata]}

[7688030cc9477ea73538d6344b608eabdd111cb4-4] [a b] Runoilija Aila Meriluoto on kuollut (på finska), Yle, Yle Nyheter, 22 oktober 2019, läs online, läst: 22 oktober 2019.^{[källa från Wikidata]}

[bd34c15a33d4dfebfe0512ea49fee62087505df0-5] Libris, 15 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.^{[källa från Wikidata]}

[b730fea4d96c5504265f86cbbf4b2fe0be82b9fb-6] Savonia-palkinto (på finska), Kuopio, läs online, läst: 1 maj 2017.^{[källa från Wikidata]}

[3340169203aa91255edd9fb60d47be57e6bf2fa5-7] Savonia-palkinto (på finska), Boksampo, läs online, läst: 1 maj 2017.^{[källa från Wikidata]}

[8] Runoilija Aila Meriluoto on kuollut (finska)

[UVF-9] [a b] Meriluoto, Aila i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0

[SNL-10] [a b c] ”Aila Meriluoto”. Store norske leksikon. http://snl.no/Aila_Meriluoto. Läst 9 mars 2013.

[pt1980-11] [a b] Tarkka, Pekka (1980). Suomalaisia nykykirjailijoita. Helsingfors: Tammi. sid. 114. ISBN 951-30-9197-X

[12] Eeva-Kaarina Kolsi (8 november 2020). ””Olemmeko taivaassa vai helvetissä?”” (på finska). Ilta-Samonat. https://www.is.fi/viihde/art-2000007364865.html.

[fl-13] [a b] Hannamari Ahonen (22 oktober 2019). ”Elämäkerran kirjoittaja Panu Rajala: "Aila Meriluoto oli sodanjälkeisen nuoruuden elämäntahdon tulkki" – Esikoiskokoelma Lasimaalaus kuvaa nuorison halua mennä eteenpäin ja unohtaa sota” (på finska). Forssan Lehti. https://www.forssanlehti.fi/uutiset/elamakerran-kirjoittaja-panu-rajala-aila-meriluoto-oli-sodanjalkeisen-nuoruuden-elamantahdon-tulkki-esikoiskokoelma-lasimaalaus-kuvaa-nuorison-halua-menna-eteenpain-ja-unohtaa-sota-417470. Läst 13 mars 2021.

[14] ”Kotimaa kuin mies”. Legimus. https://www.legimus.se/work/details?workId=62ca6b05-3de4-4685-b592-a4fb009d1cc7. Läst 13 mars 2021.

[pf-15] [a b] ”Suomen Leijonan Pro Finlandia -mitalin saajat 1945–2015” (på finska). Ordenskansliet Ständerhuset. Arkiverad från originalet den 12 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180612143515/http://www.ritarikunnat.fi/index.php/fi/ritarikunnat/rekisterit/173-suomen-leijonan-pro-finlandia-mitalin-saajat-1945-2015. Läst 19 maj 2016.

[ak-16] [a b] ”Myönnetyt apurahat ja palkinnot”. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. http://www.finlit.fi/fi/tutkimus/hae-apurahaa/myonnetyt-apurahat-ja-palkinnot. Läst 5 juli 2016.

[db-17] [a b] Marit Lindqvist (5 april 2013). ”Den dansande björnen 20 år - Jubileumsår för Yles lyrikpris”. Yle. https://svenska.yle.fi/artikel/2013/04/05/den-dansande-bjornen-20-ar-jubileumsar-yles-lyrikpris. Läst 5 januari 2020.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]