Alan Brooke, 1:e viscount Alanbrooke

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Alan Brooke)
Alan Brooke
Alan Brooke, 1942.
Född23 juli 1883[1][2][3]
Bagnères-de-Bigorre[4], Frankrike
Död17 juni 1963[5][1][2] (79 år)
Hartley Wintney[4], Storbritannien
BegravdHartley Wintney[4]
Medborgare iStorbritannien[6] och Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidBP
Royal Military Academy Woolwich
SysselsättningMilitär, politiker[7]
Befattning
Ledamot av Brittiska överhuset
Chief of the Imperial General Staff (1941–1946)
Konstapel av Towern (1950–1955)
MakaJane Mary Richardson
(g. 1914–)[8]
Benita Blanche Pelly
(g. 1929–)[8]
BarnRosemary Brooke (f. 1918)[9]
Thomas Brooke, 2nd Viscount Alanbrooke (f. 1920)[9]
Kathleen Benita Brooke (f. 1931)[9]
Victor Brooke, 3rd Viscount Alanbrooke (f. 1932)[9]
FöräldrarVictor Brooke[9]
Alice Bellingham[9]
Utmärkelser
Riddare med storkors av Bathorden
Distinguished Service Order
Tjeckiska Segermedaljen
Frälsarens orden
Strumpebandsorden
Riddare med storkors av Victoriaorden
Suvorovorden, första klass
Storkors av Polonia Restituta
Redigera Wikidata
Brooke (till vänster) med Churchill och Montgomery i Normandie, 12 juni 1944.

Alan Francis Brooke, 1:e viscount Alanbrooke, född 23 juli 1883 i Bagnères-de-Bigorre i södra Frankrike, död 17 juni 1963 i Hartley Wintney, Hampshire, England, var en brittisk militär (fältmarskalk), av nordirländsk härkomst.

Första världskriget[redigera | redigera wikitext]

Brooke tjänstgjorde under första världskriget som officer i artilleriet och var vid krigsslutet överstelöjtnant. Under mellankrigsperioden arbetade han som lärare vid officersutbildningar och kom där att arbeta tillsammans med de flesta av de ledande brittiska officerarna under andra världskriget.

Andra världskrigets inledning[redigera | redigera wikitext]

Vid utbrottet tjänstgjorde Brooke som chef för den brittiska II. armékåren i expeditionsstyrkorna i Frankrike. I samband med evakueringen från Dunkerque spelade han en ledande roll och han utnämndes vid hemkomsten till chef för styrkorna i hemlandet. I december 1941 befordrades han till general och chef för imperiets generalstab och sedermera, 1944, till fältmarskalk, en post som han upprätthöll till 1946.

Samarbete med Churchill[redigera | redigera wikitext]

I befattningen som generalstabschef hade han som uppgift att vara den främste militäre rådgivaren åt premiärminister Winston S Churchill. Han var också de facto befälhavare för samtliga brittiska styrkor och därigenom ansvarig för planering av de brittiska krigsansträngningarna, en uppgift som han skötte väl med sitt intellekt och sin personlighet. Posten som generalstabschef är inte av samma spektakulära slag som uppdragen som de främsta befälsposterna i fält, men den var icke desto mindre en ytterst viktig funktion och Brooke var den perfekte på posten.

Brooke anses ha varit den ende av de högre militärerna såväl till lands som till sjöss och i luften som på något sätt kunde stå emot Churchills militära aspirationer – premiärministern ansåg sig i stor utsträckning vara inkarnationen av sin historiske anfader hertigen av Marlborough. Brooke erbjöds att få befälet över de brittiska styrkorna i Främre Orienten, men han avböjde med uppfattningen att han gjorde större nytta för landet genom att förhindra att Churchill ledde landet in i dåraktiga militära äventyr.

Planläggning av Operation Overlord[redigera | redigera wikitext]

När det västallierade överkommandot bildades 1942 blev Brooke en av de viktiga personerna i dess ledning, och hans besvikelse var stor över att inte bli utsedd att leda invasionsstyrkorna eftersom den amerikanske generalen Dwight D Eisenhower utsågs till posten. Brookes insatser som ledare av den omfattande strategiska planläggningen kan inte nog betonas liksom hans fingertoppskänsla när det gällde de underställda cheferna på fältet och han var därigenom en av de verkligt viktiga befälhavarna på högsta nivå.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

För sina insatser för sitt land adlades Sir Alan Brooke först 1945 till Baron Alanbrooke av Brookeborough och året därpå till Viscount Alanbrooke. Som ytterligare bevis på landets tacksamhet blev han också samma år riddare av Storbritanniens högsta orden Strumpebandsorden.

Dagböcker[redigera | redigera wikitext]

2001 publicerades Brookes ocensurerade krigsdagböcker och de tilldrog sig stor uppmärksamhet p.g.a. deras insyn i de brittiska krigshändelserna från dag till dag och kanske framför allt deras vid vissa tillfällen öppna kritik av Winston Churchill och andra ledande personer vid den tiden.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Alan Francis Brooke, 1st Viscount Alanbrooke, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Find a Grave, Alan Francis Brooke, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, Field Marshal Alan Francis Brooke, 1st Viscount Alanbrooke, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] Find a Grave, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ SNAC, Alan Brooke, 1st Viscount Alanbrooke, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Libris, 14 december 2005, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  7. ^ Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b c d e f] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  10. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 12 (1950–1959), p. 116, digital avbildning.
Företrädare:
John Dill
Chief of the Imperial General Staff
1941–1946
Efterträdare:
Bernard Montgomery