Albrekt III av Brandenburg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ej att förväxla med kurfurst Albrekt Akilles av Brandenburg (1414-1486).
Albrekt III:s sigill som markgreve av Brandenburg.

Albrekt III av Brandenburg, född omkring 1250, död 1300, var medregerande markgreve av Brandenburg som markgreve av Brandenburg-Salzwedel. Han tillhörde den ottoniska linjen av huset Askanien, som son till Otto III av Brandenburg.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Albrekt III var tredje son till markgreve Otto III av Brandenburg och hans hustru prinsessan Beatrix av Böhmen, och därmed dotterson till kung Wencel I av Böhmen. Han förde officiellt titeln markgreve och undertecknade även officiella dokument i sin roll som medregent, men intog en underordnad politisk roll till sin kusin Otto IV "med pilen", som i praktiken var Brandenburgs regent. Albrekt förvaltade Stargards borglän och var från 1284 officiellt herre till Stargard och Lychen.

Omkring 1299 avled Albrekt III:s båda söner Johan och Otto. Han skänkte då sin svärson Henrik II av Mecklenburg Stargard, som redan 1292 medförts i äktenskapet mellan Albrekts dotter Beatrix och Henrik II. Genom fördraget i Wittmannsdorf 1304 bekräftades förläningen av Stargard till Henrik.

Ett år före sin död, 1299, instiftade han klostret Himmelpfort i närheten av Fürstenberg/Havel. Albrekt avled omkring 4 december 1300 och begravdes i Kloster Lehnin. 1309 överfördes hans kvarlevor till det då nyuppförda klostret i Himmelpfort, men den exakta gravplatsen är idag okänd.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Albrekt III gifte sig 1268 med prinsessan Matilda av Danmark (död 1300), dotter till kung Kristoffer I av Danmark. Med henne fick han barnen:

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Albrecht III. (Brandenburg), 3 april 2015.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]