Aleksandr Lüders
| Aleksander Lüders | |
 | |
| Född | 14 januari 1790 (g.s.) Podolien, Ukraina |
|---|---|
| Död | 1 februari 1874 (g.s.) (84 år) Odessa |
| Begravd | Odessas gamla kristna begravningsplats |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
| Sysselsättning | Militär |
| Befattning | |
| Medlem av Riksrådet | |
| Maka | Maria von Bock |
| Barn | Nadejda von Lüders (f. 1838) |
| Föräldrar | Nikolaï von Lüders |
| Utmärkelser | |
| Kommendör av Vilhelms militärorden (1849) Georgsorden, fjärde klass Guldsabel "för tapperhet" Andreasorden Sankt Annas orden, första klass Sankt Annas orden, andra klass med briljanter Georgsorden, andra klass Maria-Teresiaorden Sankt Alexander Nevskij-orden Sankt Vladimirs orden, andra klassen Sankt Annas orden, andra klass Sankt Vladimirs orden, första klassen Ryska vita örnens orden Sankt Vladimirs orden, tredje klass Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen Leopoldsorden | |
| Redigera Wikidata | |
Aleksandr Nikolajevitj Lüders (ryska: Александр Николаевич Лидерс: Aleksandr Nikolajevitj Liders), född den 26 januari 1790 i Podolien, Polsk-litauiska samväldet, död den 2 februari 1874 i Sankt Petersburg, Kejsardömet Ryssland, var en rysk greve och general.
Lüders inträdde 1805 i ryska armén, deltog bland annat i finska kriget 1808, i de turkiska 1810, 1812–1814 och 1828–1829 samt i Novemberupproret i Polen 1831, utmärkte sig 1844–1845 i det kaukasiska fälttåget och undertryckte 1848 med sin kår – han var sedan 1837 chef för 5:e infanterikåren – , i förbindelse med Omar pascha, upproret i Donaufurstendömena.
Därifrån trängde Lüders i juni 1849 med 36 000 man upp i Siebenbürgen för att deltaga i bekämpandet av de ungerska upprorstrupper, som där var samlade under general Bem. Han intog Hermannstadt och besegrade Bem i grund vid Segesvár (Schässburg; 31 juli) samt tvang 20 000 insurgenter att kapitulera.
Vid Krimkrigets utbrott 1853 blev Lüders kår tilldelad Gortjakovs armé, men Lüders måste snart för sjuklighet lämna krigsskådeplatsen. Efter sitt tillfrisknande utnämndes han i mars 1855 till överbefälhavare över sydhären efter Gortjakov, efterträdde denne i januari 1856 som högstkommenderande på Krim och slöt i denna egenskap stilleståndet med västmakterna.
Lüders utnämndes oktober 1861 till ståthållare i Polen och uppträdde där med överdriven stränghet, återkallades därför i juni 1862, men blev dock samtidigt upphöjd i grevligt stånd. Vid avresan från Warszawa sårades han vid ett attentat och drog sig sedan tillbaka till privatlivet.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Lüders, Aleksander Nikolajevitj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
|