Alexander Fadejev

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sovjetiskt frimärke med porträtt av Alexander Fadejev

Alexander Alexandrovitj Fadejev (ryska: Алекса́ндр Алекса́ндрович Фаде́ев), född 24 december 1901, död 13 maj 1956, var en sovjetisk författare och ledare för sovjetiska författares förening mellan 1946 och 1954.

Den tyska utgåvan av romanen Die Neunzehn (1925)[1] brändes av nationalsocialister under de landsomfattande bokbålen i Nazityskland 1933.

Han är mest känd för sin roman Det unga gardet från 1945, som bygger på en Komsomol-cells kamp mot nazister under andra världskriget. Fadejev uppskattades av och hade stort stöd hos Stalin. Fadejev förespråkade utrensningar och arresteringar bland kulturpersonligheter (så kallad Zjdanovs doktrin eller zjdanovsjtjina), och Fadejev stoppade publiceringar av Boris Pasternaks verk. Fadejevs ståndpunkter i kulturfrågor orsakade en kulturell öst/väst-konflikt på Första kongressen för intellektuella för försvar av freden (1948).

Efter avstaliniseringen blev Fadejev alkoholiserad och begick självmord. Enligt vissa källor var orsaken till hans sjukdom tövädret under Chrusjtjov, och i sitt avskedsbrev uttryckte han sig negativt om det nya ledarskapet i Sovjetunionen.

Översättningar till svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Det unga gardet (Молодая гвардия; övers. Carl Herald, 1950).
  • Förintelse. En berättelse om ett partisanförbands kamp under inbördeskriget i Sovjet (Разгром; 1971, övers. Ulrika Backlund och Ann Christine Persson).

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Betyder "De nitton"

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]