Alexander Fadejev

Från Wikipedia
Alexander Fadejev
Alexander Fadejev, 1 juni 1952.
Född11 december 1901 (g.s.)[1][2][3]
Kimry[4][5][6], Ryssland
Död13 maj 1956[4][7][8] (54 år)
Peredelkino[9][6]
BegravdNovodevitjekyrkogården
Andra namnБулыга
Medborgare iKejsardömet Ryssland och Sovjetunionen[10]
SysselsättningFörfattare[11][12][13], offentlig person, journalist, politiker, krigskorrespondent
Befattning
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet
Politiskt parti
Sovjetunionens kommunistiska parti (–)
MakaValeria Gerasimova
(g. –1932)
Angelina Stepanova
(g. 1936–)
BarnMasha Enzenberger (f. 1943)
FöräldrarAlexander Ivanovitsj Fadejev
Utmärkelser
Statliga Stalinpriset
Lenins Komsomolpriset
Medalj ”För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Leninorden
Röda fanans orden
Medalj till minne av Moskvas 800-årsjubileum
Redigera Wikidata

Alexander Alexandrovitj Fadejev (ryska: Алекса́ндр Алекса́ндрович Фаде́ев), född 24 december 1901, död 13 maj 1956, var en sovjetisk författare och ordförande för Sovjetiska författarunionen mellan 1946 och 1954.

Den tyska utgåvan av romanen Die Neunzehn (1925)[14] brändes demonstrativt av nazisterna under de landsomfattande bokbålen i Nazityskland 1933.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han är mest känd för sin roman Det unga gardet från 1945, som bygger på en Komsomol-cells kamp mot nazistiska ockupanter i staden Krasnodon i Ukrainska SSR under andra världskriget, och för denna tilldelades han Stalinpriset år 1946. Under 1940-talet förespråkade Fadejev den s.k. Zjdanovdoktrinen, en kritik- och marginaliseringskampanj riktad mot sovjetiska kulturpersonligheter vars verk ansågs representera USA och imperialismen, och Fadejev stoppade publiceringar av Boris Pasternaks verk. Fadejevs ståndpunkter i kulturfrågor orsakade en kulturell öst/väst-konflikt på Första kongressen för intellektuella för försvar av freden 1948.

Efter den s.k. avstaliniseringen blev Fadejev alkoholiserad och begick självmord. Enligt vissa källor var orsaken till detta det s.k. tövädret under Chrusjtjov, och i sitt avskedsbrev uttryckte han sig negativt om det nya ledarskapet i Sovjetunionen.

Översättningar till svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Det unga gardet (Молодая гвардия; övers. Carl Herald, 1950).
  • Förintelse. En berättelse om ett partisanförbands kamp under inbördeskriget i Sovjet (Разгром; 1971, övers. Ulrika Backlund och Ann Christine Persson).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Store norske leksikon, läst: 14 februari 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ Большая российская энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, no value, läs online och läs online, läst: 14 februari 2022, licens: verk skyddade av upphovsrätt.[källa från Wikidata]
  3. ^ Краткая литературная энциклопедия, vol. 7, Stora ryska encyklopedin, 1972, läs online, läst: 14 februari 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Фадеев Александр Александрович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.jonathanselby.com.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] läs online, www.vanderkrogt.net.[källa från Wikidata]
  7. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.sovlit.net.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.vanderkrogt.net.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.goodreads.com.[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, www.themoscowtimes.com.[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, www.s9.com.[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, english.pravda.ru.[källa från Wikidata]
  14. ^ Betyder "De nitton"

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]