Hoppa till innehållet

Alpinrodel

Från Wikipedia
En utövare av alpinrodel i Vitbergsbacken under SM-veckan i Skellefteå 2018.

Alpinrodel är en kälksport som skiljer sig från OS-grenen banrodel genom att man inte åker i speciella banor utan tävlar i vanliga slalombackar med portar som i övriga alpina sporter (ex storslalom eller super g).[1][2]

Christopher Fladvad i SM-backen 2018

Alpinrodel har utvecklats av Christopher Fladvad i Sverige från de centraleuropeiska sporterna naturrodel och banrodel och har i sin nuvarande form körts i Sverige sedan 2014, då den gjorde entré i på SM-veckan i Umeå. Kälken (rodeln) som används är ursprungligen utvecklad i Centraleuropa för nöjesåkning i pister. Det är en förhållandevis liten sport, med kanske 200 utövare.[3]

Teknik och utrustning

[redigera | redigera wikitext]
Alpinrodelkälkar i Bygdsiljumbacken 2018

Åkaren sittligger på rygg och åker med fötterna först. Åkaren styr rodeln genom att påverka medarna med benen, dra i en styrvajer, samt greppa pisten med handen.[4] Alpinrodel bygger på samma teknik som naturrodel, men kälken är i stället för is anpassad för att köras på snö. Hastigheterna kan gå upp mot 100 km/h.[5]

Alpinrodelträning i Bygdsiljumbacken 2018

Alpinrodel sorterar, tillsammans med skeleton, bob och banrodel, under Svenska Kälksportförbundet (numer Svenska Skridskoförbundet). Alpinrodel är sedan 2014 en del av SM-veckan.[6] Regerande svenska mästare (Älvsbyn 2023) är Luna Wiklund och Anton Magnusson, bägge Skellefteå rodelsällskap.[7][8]

Alpinrodel kan även köras i samma typ av banor som naturrodel, om banorna inte spolas. Den typen av rodelåkning kallas för sportrodel, och är vanligen utan slalomportar.