Kälke

Kälke som snöleksak.

Kälke i Kronobergsparken, Stockholm, 1937.

Kälke, särskilt i Finland även kälka, är ett vinteråkdon slädliknande fordon försett med medar och avsett att framföras på snö eller is (även benämnd snökälke eller iskälke). Medarna på en kälke består normalt av metall eller av trä med metallskoning för att inte slitas ut för snabbt. Det finns även kälkar gjorda av plast, bland annat den så kallade Snowracer, en kälke som har ratt och medar av olikfärgad plast. På denna kälke kan flera barn åka samtidigt.

Kälkar kan användas till många olika ting och kan vara utformade på många olika sätt. De kan bland annat vara transportfordon, lekfordon, eller sportfordon.

Etymologi

Kälke är ett fornsvenskt ord och det finns belägg för ordet från 1500-talet, då även "kälka" var en vanlig ordvariant. Benämningen kälka har levt kvar i vissa delar, särskilt i Finland. Orden är besläktade med köl, vilket relaterar till medarna.

Definition

Till utformning är kälkar mycket lika slädar och någon enväldig eller övervägande egentlig särskiljning mellan begreppen finns inte och regionala eller fackmässiga särskiljningar är överlag gråzoniga. I uppslagsböcker är det inte ovanligt att uppslaget kälke omdirigerar till släde. Andra upplagan av av Nordisk familjebok (1911) omdirigerar istället kälke till "kälkåkning".

Uppslag som använder begreppen särskiljt är ofta tvetydiga eller oklara. Svenska Akademiens ordbok (1939) anger följande för kälke jämte släde:

kälke – 1) fordon bestående av två parallellt ställda medar med överbyggnad som utgöres av ståndare (”fjäten”) och tvärslåar (”bankar”), vanligen avsett att användas vid snöföre (vintertransport); särskilt om dylikt fordon, antingen använt vid timmertransport (”timmerkälke”) eller avsett att anbringas under ett (fyrhjuligt) åkdon i stället för ett hjulpar. Ett par kälkar, om två (med varandra sammankopplade) kälkar som användas tillsammans till exempel vid timmertransport eller såsom underrede till åkdon (i stället för hjul), parkälke. 2) [egentligen specialfall av 1] (mindre) dragkälke använd i synnerhet vid sport eller lek.

släde – 1) (vanligen av hästar draget) meddon bestående av två parallellt ställda medar med överbyggnad av ståndare (”fjätar”) och tvärslåar (”bankar”) för last eller flak eller överrede (slädkorg och dylikt), använt för varu- eller (i synnerhet) persontransport på snö eller is (eller barmark) och vanligen större än en kälke; även om meddon bestående av två kortare kälkar med gemensamt överrede, kälksläde.

Andra upplagan av Nordisk familjebok (1917) omnämner en så kallad "kälksläde", en "släde med kälke som underrede". Enligt SAOB ovan ska detta vara ett "meddon bestående av två kortare kälkar med gemensamt överrede", alltså snarast ett meddon med två eller fler medpar i viss upphängning. Resterande text i bådadera är tvetydig i vad som skiljer de åt. Till exempel beskriver följande uppslag i Nordisk familjebok en timmerkälke som kallas "bordsläde" och beskrivs som två kälkar i konstruktion. Från detta kan man tolka att släde och kälke historiskt har använts som synonymer och inte har klara riktlinjer.

Utifrån de historiska bildexemplen kan man dock generellt säga att kälkar i jämförelse med slädar är låga i höjd, korta i längd och saknar kaross.

Transportkälkar

• Övre vänster: Finsk timmerkälke.
• Övre höger: Sparkstötting.
• Nedre vänster: Kälke med järntackor.
• Nedre höger: Spannkälke för hundspann.

Historiskt har kälken primärt använts som transportmedel för flera olika ting och har som följd av detta antagit flera olika utformningar genom tiden. Vissa kälkar har dragits av djur medan andra har dragits eller skjutits för hand.

Drög

Drög (fornnordiska: drag) är en äldre utformning av transportkälke med öppet rede som brukar vara ganska kort och bred. De kan förklaras som grova kälkar med oskodda medar i trä.

Nordisk familjebok från 1911 ger en relativt unik beskrivning av en drög, olik den stereotypiska oskodda träkälken. Den är ganska kort och bred och försedd med fyra upprättstående stakar, två främre kortare och två bakre högre. Framtill finns en plats för gods eller passagerare. Styrning sker likt en sparkstötting med en förare längst bak. Denna står på en med och styr/skjuter på med den frigående foten.

Släpa

Släpan är en mycket enkel form av meddon som i sina enklaste former består av två medelst tvärslår slanor eller plankor som agerar medar vid användning. Sådana enkla konstruktioner brukar avses för dragning på barmark liksom snö och is.

Sparkstötting

Sparkstöttingen är ett sparkfordon med medar för snöterräng och speglar i sin enkelhet cykeln under vintertid. Den är långsmal med förarplats bakom två stakar toppade med en ribba som handgrepp och har ofta en sittplats framtill för gods eller en fripassagerare. Framförsel sker genom att föraren står på en av medarna och sparkar emellan de för framdrift.

Timmerkälkar

För transport av timmer i vintermiljö finns så kallade timmerkälkar. Det finns otaliga utformningar men en vanlig svensk variant är den värmländska getdoningen. Getdoningen består av två korta kälkar, en framkälke kallad stötting, och en bakkälke kallad geten. Kälkarna positioneras under timret, stöttingen längst fram och geten längst bak, och dras sedan av häst eller liknande för att transportera timret. Liknande getdoningen finns även en norrländsk timmerkälke vid namn bordsläde. Till skillnad från getdoningen har bordsläden en mycket längre bakkälke.

Den bakre kälken brukar vara fast monterad, medan den främre är vridbar (precis som framhjulen på en fyrhjulig hästvagn), vilket gör att hela timmerkälken kan svänga. Detta gäller oavsett om de två kälkarna fästs/binds direkt mot timret (timmerkälke) eller om de är fästa i en stor gemensam träplatta (stor transportkälke för annat gods). Hästens seldon fästs mot den främre kälken, inte mot timret/träplattan, vilket gör att den främre kälken svänger dit hästen går.

Lekkälkar

• Övre vänster: Klassisk lekkälke.
• Övre höger: Styrkälke med styrremmar.
• Nedre vänster: Rattkälke med krökmedar.
• Nedre höger: Rattkälke med styrmed.

Kälken är en mycket vanlig vinterleksak världen runt och det finns flera olika typer av utformningar för lekkälkar.

Styrkälke

Flera typer av lekkälkar går att styra genom diverse styrmetod. En klassisk typ i Sverige och Finland är den så kallade rattkälken (även kallad snowracer, snöbob, etc) som går att styra genom en ratt. Rattkälkar har vanligen en central styrmed kopplad till ratten, men äldre modeller har ibland styrning för de två huvudmedarna. Dessa styrs genom att medarna är gjorda av bladfjädrar och kan böjas i sidled.

En annan styrkälke som styr genom att böja medarna heter Flexible Flyer. Istället för en ratt böjs medarna dock genom en framaxel. Denna kan manipuleras genom rep eller fötterna i sittande position, alternativt genom händerna i liggande position.

Sportkälkar

• Övre vänster: Skeletonkälke.
• Övre höger: Rodelkälke.
• Nedre vänster: Hockeykälke.
• Nedre höger: Bobkälke.

Det finns flera olika sporter som använder kälken som utövningsmedium. Bland dessa sporter finns bland annat rodel, skeleton och kälkhockey. Även bob beskrivs ibland som en kälksport.

Se även

• Rodel
• Pulka
• Släde
• Kälksport
• Kälkhockey
• Toboggan

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Kälke.
  Bilder & media