Amélie av Bourbon-Orléans
| Amélie | |
|---|---|
| Donna | |
| Drottning Amélie 1901. | |
| Regeringstid | 19 oktober 1889–1 februari 1908 (18 år och 105 dagar) |
| Företrädare | Maria Pia av Italien |
| Efterträdare | Ingen |
| Make | Karl I (1886–1908, makens död) |
| Barn | Ludvig Filip Maria Anna Manuel II |
| Personnamn | Maria Amélia Luísa Helena de Orleães |
| Ätt | Orléans |
| Far | Ludvig Filip, greve av Paris |
| Mor | Marie Isabelle av Orléans |
| Född | 28 september 1865 |
| Religion | Katolskt kristen |
| Namnteckning | |
| Död | 25 oktober 1951 (86 år) |
| Dödsorsak | Uremi |
Maria Amélie av Bourbon-Orléans (portugisiska: Maria Amélia de Orleães), född 28 september 1865 i Twickenham i England, död 25 oktober 1951 i Le Chesnay i Frankrike, var drottning av Portugal mellan 1889 och 1908, som gemål till kung Karl I. Hon var regent under makens frånvaro 1895. Hon var Portugals sista drottning.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Amélie föddes i England var dotter till Ludvig Filip, greve av Paris och Marie Isabelle av Orléans. Hon föddes som "prinsessa av Orléans". Amélie tillbringade en del av sin barndom i England, där hon föddes, på grund av den exil hennes familj utsattes för sedan Napoleon III kom till makten i Frankrike efter februarirevolutionen 1848.
Efter andra kejsardömets fall 1871 kunde familjen Orléans återvända till Frankrike, där de återfick den egendom de förlorat efter revolutionen 1848. Amélie var då fem år gammal, och växte därefter upp på de slott som ägdes av hennes familj i Frankrike, som Eu och Chantilly, och besökte släktingar ur den spanska kungafamiljen och den österrikiska kejsarfamiljen i Spanien och Österrike. Amélia visade intresse för teater och opera, målade och uppskattade läsning så mycket att hon ska ha skrivit brev till sina favoritförfattare.
Kronprinsessa
[redigera | redigera wikitext]Hon gifte sig med kronprins Karl av Portugal den 22 maj 1886 i Lissabon. När Portugals kronprins skulle gifta sig, fanns det en brist på katolska prinsessor att välja mellan. Han uppmanades att göra en resa genom Europa och träffa en kandidat i Frankrike (Amélie), en prinsessa av Sachsen i Tyskland och en österrikisk ärkehertiginna i Wien och sedan meddela sitt val. När Amélie och Karl möttes i Chantilly uppges de båda ha blivit attraherade av varandra, trots den skepsis som innan väckts över att Amélie var längre än Karl. Därför arrangerades sedan äktenskapet. Hon lämnade Frankrike 18 maj 1886, och välkomnades i Portugal den 19:e, varefter bröllopet ägde rum tre dagar därpå. Som kronprins och kronprinsessa hade de titeln hertig och hertiginna av Braganca och bodde i Belémpalatset. Deras relation beskrivs som lycklig, och de fick tre barn under de följande tre åren. Under hennes tid som kronprinsessa omtalas hennes dåliga förhållande till sin svärmor, som sällan bjöd henne till hovet, då hon föredrog äldre kvinnor.
Drottning
[redigera | redigera wikitext]Hon blev Portugals drottning när hennes make tillträdde tronen 19 oktober 1889. Amélie dämpade den växande kritiken mot monarkin något genom sin personliga popularitet. Hon beskrivs som informell och mild och ägnade sig åt sociala projekt.
Hon bekämpade tuberkulosen, grundade apotek och sanatorier och välgörenhetsorganisationer. Hennes mest kända verk är grundandet av Institutet för hjälp till skeppsbrutna (1892); Kungliga karetmuseet (1905); Pasteurinstitutet i Portugal (Instituto Câmara Pestana); och det nationella stödet till tuberkulospatienter.
Enligt den kungliga hushållets överplockare, José Maria Pires da Silva (1845-1943), kom de gula blommorna som kallas "sura blommor", som drottning Amélia uppskattade mycket och som nu växer i Lissabonregionen, ursprungligen importerade från Sydafrika till hennes Ajuda-trädgård. Hon mottog 1892 den Gyllene Rosen av påven. År 1895 fungerade hon som regent under makens utlandsvistelse. En luxuös kryssning år 1902 på Medelhavet väckte dock mycket kritik.
När kungafamiljen återvände från Vila Viçosa den 1 februari 1908 mördades hennes make kung Karl och hennes äldsta son och tronföljare, prins Ludvig Filip, under en procession i Terreiro do Paço. Under attentatet skyddade hon sin yngste son med sin kropp. Hennes reaktion i samband med kungamordet var att vifta med blombuketten hon bar och ropa åt en av kungamördarna att ge upp, en bild som hamnade på förstasidorna i tidningar över hela Europa.
Hon bosatte sig till Pena-palatset i Sintra, men fortsatte att stödja sin yngre son, kung Manuel II, under den period då monarkins ställning hastigt försämrades. Tidigt på morgonen den 4-5 oktober 1910 befann sig drottning Amélia på Pena-palatset i Sintra när hon väcktes ur sömnen av en budbärare. Ryttaren var chefen för militärhuset som informerade henne om revolutionen 1910 och de kommande händelserna: republikens upprättande var nära förestående. Kungafamiljen var då utspridd över Lissabon: änkedrottning Maria Pia i Estoril, kung Manuel II på Necessidades-palatset och prins Afonso (bror till kung Karl) i Cascais. Följande dag gav de sig av i exil, bevakade av fiskare och bönder från klipptoppen vid Ericeira-stranden.
Exil
[redigera | redigera wikitext]Hon levde resten av sitt liv i Frankrike. Under första världskriget arbetade hon för Röda Korset , vilket gav henne en utmärkelse från kung George V av Storbritannien. År 1940 ockuperade tyska soldater hennes hus. Salazar begärde att palatset skulle betraktas som portugisiskt territorium och erbjöd henne att söka tillflykt i Portugal. Drottning Amélia svarade: "I min olycka välkomnade Frankrike mig; jag kommer inte att överge det i dess olycka."
År 1945 besökte drottning Amélia Portugal på Salazars inbjudan, 35 år efter att hon lämnat landet i exil. Ombord på Sud-Expressen mindes hon resan hon gjort exakt 59 år tidigare när hon kom till Portugal för att gifta sig med kung Carlos, medan hon drog handen över halsbandet med 661 pärlor som han hade gett henne: "Jag kommer för att söka försoning med ett land som tog mer från mig än det gav mig." Vid ankomsten till Lissabon var hon noga med att gå iland med höger fot: "Amélia, gör inte samma misstag, gå iland nu med höger fot." Hon beskrev Salazar exakt som hon hade föreställt sig honom: sträng, stel, med en krokig näsa, med avsiktliga gester och avvägda ord.
Galleri
[redigera | redigera wikitext]- Amélie av Bourbon-Orléans, 1905.
- Attentatet 1908.
Antavla
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Amélie av Bourbon-Orléans.- "A listing of the House of Orléans" på Genealogy av Miroslav Marek
|