Ammoniumkarbonat
Ammoniumkarbonat | |||
| |||
Systematiskt namn | Ammoniumkarbonat | ||
---|---|---|---|
Övriga namn | Hjorthornssalt | ||
Kemisk formel | (NH4)2CO3 | ||
Molmassa | 96,09 g/mol | ||
Utseende | Vitt pulver eller hårda, genomskinliga kristaller | ||
CAS-nummer | 506-87-6 | ||
SMILES | [O-]C(=O)[O-].[NH4+].[NH4+] | ||
Egenskaper | |||
Densitet | 1,50 g/cm³ | ||
Löslighet (vatten) | Löslig i 4 delar vatten | ||
Smältpunkt | 58 °C | ||
Faror | |||
Huvudfara |
| ||
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Ammoniumkarbonat, (NH4)2CO3, sönderdelas liksom de flesta andra ammoniumsalter vid upphettning, och produkterna är i detta fall enbart gaser: ammoniak, koldioxid och vattenånga.
Av denna anledning ingår ammoniumkarbonat i hjorthornssalt, som är ett speciellt bakpulver i matlagningen – speciellt, enär gasen ammoniak har en stickande lukt och kan orsaka besvär vid hanteringen. Redan i rumstemperatur kan det lukta illa från hjorthornssalt.
Ammoniumkarbonat förekommer också som surhetsgradsstabilisator (buffert) i många mediciner. Som livsmedelstillsats kan ammoniumkarbonat betraktas som ett jäsningsmedel, och används istället för bakpulver i kakor och kex. Ammoniumkarbonat har E-nummer E 503.
Den 3 december 2008 beslutade EU om importstopp av ammoniumkarbonat som tillverkats i Kina.
Naturligt ammoniumkarbonat uppstår vid förruttnelse eller upphettning av kvävehaltiga organiska ämnen och finns t.ex. i gödningsämnet guano. Det i handeln förekommande hjorthornssaltet är ej det naturliga saltet utan en blandning av surt ammoniumkarbonat och ammoniumkarbamat. Ursprungligen framställdes det genom torrdestillation av horn, hjorthorn och benknotor, vilket också gett upphov till ämnets handelsnamn.[1]
Trivialnamn
- Ammonium carbonicum
Källor
- ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952